Nuklid	NF	t_1/2	ST	SE (MeV)	SP
²⁰²Pb	{syn.}	52 500 år	α ε	2,598 0,050	¹⁹⁸Hg ²⁰²Tl
²⁰⁴Pb	1,4 %	>1,4×10¹⁷ år	α	2,186	²⁰⁰Hg
²⁰⁵Pb	{syn.}	1,53×10⁷ år	ε	0,051	²⁰⁵Tl
²⁰⁶Pb	24,1 %	Stabil
²⁰⁷Pb	22,1 %	Stabil
²⁰⁸Pb	52,4 %	Stabil
²¹⁰Pb	{syn.}	22,3 år	α β^-	3,792 0,064	²⁰⁶Hg ²¹⁰Bi

SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Bly är ett metalliskt grundämne. Som metall är bly beständigt mot luft och syror. Bly och alla dess föreningar har en tendens att lagras i människokroppen och kan genom blyförgiftning orsaka fosterskador, njurskador och bestående skador på det centrala nervsystemet. Vid temperatur över 600 °C är blyets ångtryck större än 1 mbar vilket ger en mycket giftig blyånga.

Bly skärmar av mot joniserande strålning och är särskilt effektiv mot röntgenstrålning. Därför är väggar och tak i röntgenrum klädda med bly.

På latin heter bly plumbum, därav den kemiska beteckningen Pb.'

Historik

Världsproduktion av bly

Bly har använts i tusentals år trots att det inte är allmänt förekommande. Medelhalten i jordskorpan är bara 16 g/ton. Men bly är lätt att utvinna och lätt att arbeta med. Bly förekommer i traditionella färgpigment som blyvitt och blymönja. Blymönja har främst använts som rostskyddspigment sedan mitten på 1800-talet.

Bly är en av de äldsta kända metallerna och har framställts metallurgiskt sedan tidig bronsålder i Egypten. Tidigt producerades bly i anslutning till de grekiska silvergruvorna där avfallet från silverframställningen – blyoxid (PbO) (som pigment bl a blyglete) – användes för framställning av bly.

Gruvdrift för brytning av blymalm och blyframställning i stor skala kännetecknar den romerska perioden, där fyndigheter i provinserna Britannien och Spanien utnyttjades.

Blymetall var mycket lätt att reducera direkt från blymalmen, vanligen en sulfidmalm, eller från avfallet från silverframställningen. Reduktionen gjordes antingen i öppna härdar eller i låga schaktugnar. I England övergick man med tiden till att använda flamugnar för blyreduktionen. I resten av Europa använde man fortfarande schaktugnar.

Den tidiga användningen omfattade sannolikt byggnadskonst i första hand eftersom bly användes för att fästa styrjärn i kolonnskaft och andra fogningar i stenbyggandet. Bly användes även i vattenledningar i hushållen i Grekland och i Rom. Under tidig europeisk medeltid började bly användas för taktäckningsändamål.

I Sverige har blymalm brutits sedan medeltiden, men enbart för silverframställning. Avfallet från silverframställningen togs inte tillvara förrän på 1800-talet då Sala silvergruva inriktade produktionen på bly istället för på silver.

Blyanvändningen i svensk byggnadskonst har varit relativt begränsad. Frånsett taken på vissa kyrkobyggnader (de flesta av danskt ursprung) har blymetall främst använts för att gjuta fast järn i stenkonstruktioner, som mellanlägg i kallmurade murverk av natursten och för infattning av fönsterglas och avtäckning på skorstenar.

Relativ atommassa

Den relativa atommassan för bly är inte konstant runt jorden utan beroende av hur stor andel som ytterst kommer från de radioaktiva nukliderna 238U, 235U och 232Th. Därför har IUPACs Commission on Isotopic Abundances and Atomic Weights, CIAAW 2021 tagit fram ett nytt spann från 206,14 till 207,94. När man behöver ett enskilt värde kan 207,2 ± 1,1 användas.

Användningsområden

Bly har använts för att gjuta fast ankarjärnen i stentrappan till Viks slott

Elektriska kablar. Legerat bly appliceras på kablar som förläggs i mark eller vatten då det utgör en utmärkt fuktspärr som varar i många år. Blyet appliceras med hjälp av en extruder som kontinuerligt applicerar ett sömlöst rör på kabeln.
Rörledningar.
Skyddsutrustning, till exempel i form av förkläden vid arbete med radioaktiva ämnen och vid röntgenundersökning.

Legeringsämne i lödtenn.

Bly och blyoxid är väsentliga komponenter i bly/syra-batterier, som har vidsträckt användning i motorfordon och reservkraftsanläggningar av allehanda slag.

Blyplåt används som bordsbeläggning vid laddningsstationer för blybatterier, eftersom det är motståndskraftigt mot svavelsyra (batterisyra). En annan tillämpning av blyplåt är som täckning av tegelskorstenars krön i stället för förzinkad järnplåt, som inte står emot rökgaser.

Om kopparlinor för åskledare skulle anslutas direkt till förzinkad takplåt eller stålmaster, skulle förbandet snabbt förstöras på grund av galvanisk korrosion. För att motverka det används mellanlägg av blyplåt och förblyade kabelskor med mera, som reducerar sprången i kontaktpotentialen.

Blyhagel används i hagelammunition vid jakt.

Bly används i vapenammunition som kärna på grund av sin densitet eller i pistol- och luftvapenammunition som kula.

Bly används i kölar på segelbåtar då bly har en hög densitet. Massan i en blyköl utövar ett rätande vridmoment så att en segelbåt inte kapsejsar.

Bly används i fiskesänken. På senare år har dock diskussioner uppkommit om att förbjuda detta på grund av giftigheten.

Bly har använts vid stenarbeten antingen för att förankra och fästa dubbjärn eller räcken i hål, eller som mellanlägg av blyplåt som ska täta och ta upp rörelser som skulle kunna skada stenen.

Blymetall används vid restaurering av äldre gjutjärnsskulpturer, som drev, för ilödning eller spackling av gjutfel, enligt traditionell metod.

Blystöpning har inom folkmedicinen använts för att diagnostisera och bota sjukdomar.

Toxicitet

Bly är särskilt giftigt för barn under 3 år. Förgiftning ger diffusa symtom som trötthet och dålig aptit. Skadar de röda blodkropparna vilket kan ge blodbrist. Skadar nervsystemet. Gränsvärdet för bly i dricksvatten är 0,010 milligram per liter.

Namn

Namnet är detsamma på danska, norska och svenska, blý på isländska, blýggja på färöiska (uttal /plʊt͡ʃː/, blý förekommer poetiskt), blie på lågtyska eller lågsaxiska, bläi på luxemburgiska och blei på tyska, men övriga germanska språk (de frisiska språken, engelska, limburgska, nederländska och afrikaans) använder roten som förekommer i engelska lead.

Det nordgermanska bly går tillbaka på fornnordiskans blý, som i sin tur tros komma från en urgermansk form *blīwiją, med samma betydelse. Det urgermanska ordets ursprung är okänt, men kan vara urindoeuropeiskans hypotetiska *mleh₁y-, att vara svag, utmattad, trött, och är i så fall släkt med ordet blid, eller så är ursprunget ett språkligt substrat (jämför forngrekiska mólubdos och latinska plumbum).

Den kemiska beteckningen Pb kommer från det latinska namnet plumbum.

Alkemi

I alkemilitteratur förekommer flera benämningar på bly och dess föreningar:

Aabam
Saturnus
Plumbum nigrum (men ibland har man därmed menat antimon)
Med plumbum candidum avses tenn.
Plumbum ustum är blysulfid.

Se även

Periodiska systemet

Källor

Externa länkar

Materialguiden – Rapport från Riksantikvarieämbetet 2013

Periodiska systemet

Metaller	Halvmetall	Icke-metaller			Okända kemiska egenskaper
Alkalimetall	Halvmetall	Alkalisk jordartsmetall	Lantanoid	Aktinoid	Okända kemiska egenskaper	Övergångsmetall	Övrig metall	Diatomisk icke-metall	Polyatomisk icke-metall	Ädelgas

Auktoritetsdata	• LCCN: sh85075435 • GND: 4145879-5 • BNF: cb119567697 (data) • NDL: 00568006 • NKC: ph123730 • BNE: XX529699