Garbage can-modellen

Garbage can-modellen är en beslutsmodell inom organisationsteori som är framtagen av Michael D. Cohen, James G. March och Johan Olsen (1972). Med hjälp av modellen kan man förklara och förstå hur olika organisationer fattar beslut. Beslutsprocessen är inte strukturerad utan är sammansatt av fyra faktorer: beslutstillfälle-, problem-, lösnings- och deltagarflödet. Flödena är relativt oberoende av varandra. Det gör att sammansättningen av faktorerna inte behöver vara låsta. Beslutsprocessen i modellen "garbage can" (soptunna) är mer öppen, flytande och oförutsägbar^[1][2].

Anledningen till att modellen kallas "garbage can" är att alla problem och lösningar man kommer fram till läggs i en tunna medan de skapas^[3]. I tunnan blir det en blandning av olika lösningar som man sedan plockar av för att lösa olika problem. Blandningen varierar beroende på hur många som kommer på lösningar.

Den här teorin gör det möjligt att ta sig an problem och förenklar att göra val i beslutsprocessen. Det behöver dock inte vara en rationell process. Problemen och lösningarna kan man plocka ur och lägga i tunnan hur man vill beroende på situationen man befinner sig i ^[4].

Historia

Michael D. Cohen arbetade år 1972 tillsammans med James G. March på Stanford University och Johan Olsen från Bergens universitet och tillsammans skrev de artikeln A Garbage Can-Model of Organizational Choice^[5].

Beslutsprocess

Modellen visar en beslutsprocess som är sammansatt av fyra olika flöden:

1 Ett flöde av beslutsmöjligheter: Situationer uppstår som kräver beslut, dvs anledningar eller situationer där organisationen förväntas ta ställning till ett problem och fatta ett beslut.

2 Ett flöde av problem: Ett problem kan vara vad som helst som engagerar, irriterar eller inspirerar en eller flera av organisationens medlemmar, eventuellt något som kommer utifrån.

3 Ett flöde av lösningar: Lösningar framstår normalt som svar på ”problem” och kan vara nya metoder, personer med nya utbildningar, intryck från massmedia eller helt enkelt tillgängliga resurser, till exempel lediga lokaler eller likvida medel veckorna före budgetårets utgång.

4 Ett flöde av deltagare: Deltagarna har olika egenskaper som är av betydelse för beslutsprocesserna. De kan till exempel bidra med olika intressen (personliga mål och/eller gruppmål, kunskaper, energi och kontakter (interna/externa)).

En viktig egenskap för modellen "garbage can" är att den är öppen för många typer av indata i beslutsprocesserna. Sammankopplingen av flödena och även utfallet av själva besluten kan uppkomma på tre sätt^[6]:

• En sammankoppling som är anarkistisk, den är alltså tillfällig, oorganiserad och högst osäker.
• En sammankoppling som baseras på erfarenhet från tidigare tillfällen

• En sammankoppling som baserad på strukturella och administrativa förhållanden (som kultur, hierarki och arbetsdelning)

Modellen spräcker många av de förutsättningar som ligger till grund för den rationella beslutsprocessen. Modellen förutsätter att beslutstillfällen kommer som tunnor på ett löpande band, där deltagarna placerar problem, energi och lösningar. Beteckningen ”garbage can” behöver inte betyda att det är dåliga problem eller lösningar (”sopor”) som ingår i beslutssituationen. Men tanken är dels att deltagarna ska försöka göra sig kvitt vissa problem och lösningar, dels att beslutsledningen – som kan symboliseras av ”tunnan” – kommer att innehålla många olika element.

Forskning

Forskare i statsvetenskap studerar hur industriell förnyelse hanteras i det politiska systemet. Här ingår relationen mellan staten och särintressen som organisationer som företräder privata företag och fackliga organisationer. Framförallt har processer rörande i Sverige samt det politiska beslutsfattandet under ekonomiska kriser i Sverige studerats. Dessa studier har belysts av teorin om korporativism såväl som av olika teorier om beslutsfattandet, där man använt sig av modellen Garbage can.