Hashimotos sjukdom

Hashimotos sjukdom eller kronisk lymfocytär tyreodit är en autoimmun sjukdom som drabbar sköldkörteln. Det bildas antikroppar, TPO-ak, som startar immunologiska processer mot den egna vävnaden, i detta fall sköldkörteln. Detta ställer till med en kronisk inflammation som allt eftersom sköldkörtelvävnad bryts ner av immunförsvaret försämrar sköldkörtelns funktion. Hashimotos sjukdom var den första sjukdomen som blev känd som en autoimmun sjukdom. Sjukdomen upptäcktes av Hakaru Hashimoto från Japan, i början på 1910-talet, vilket gav sjukdomen dess namn.

Symtom

Det är många symtom som är kopplade till Hashimotos sjukdom. De vanligaste symtomen inkluderar följande: trötthet, viktökning, blekt och/eller svullet ansikte, frusenhet, många och täta infektioner, mjölksyra vid liten eller måttlig ansträngning, led- och muskelvärk, förstoppning, näsblod, bortfall av yttre delen av ögonbrynen, håravfall, vitamin- och mineralbrister, torrt hår, oregelbunden menstruation, stora menstruationsblödningar, depression, panikångest, arytmier, svårigheter att bli gravid, ökad risk för missfall.

Hashimotos sjukdom leder i de flesta fall till hypotyreos, brist på sköldkörtelhormoner.

Vid insjuknandet är det vanligt att man istället har för mycket sköldkörtelhormon i kroppen. Detta beror på att det kan läcka ut hormoner när sköldkörteln blir attackerad. Därför kan det hända att man upplever symptom på hypertyreos i början av sjukdomsförloppet.

Man kan få struma, förstorad sköldkörtel, vid Hashimotos sjukdom men förändringar i sköldkörtelfunktionen kan också vara icke se- och kännbara.

Vissa med Hashimotos sjukdom drabbas också av myxödem.

En ovanlig men allvarlig komplikation är non-Hodgkins lymfom.

Hashimotos sjukdom är ca 7 gånger mer vanlig hos kvinnor än hos män. Sjukdomen kan förekomma hos tonåringar och unga kvinnor, men det vanligaste är att det visar sig först i medelåldern. Människor som har Hashimotos sjukdom har ofta familjemedlemmar som har Hashimotos sjukdom eller andra autoimmuna sjukdomar och ibland har de andra autoimmuna sjukdomar själva.

Diagnos

Sjukdomen diagnostiseras genom att se efter om det finns antikroppar, TPO-ak, mot sköldkörteln i blodet. Sjukdomen karakteriseras också av en invasion i sköldkörtelvävnaden av leukocyter, mestadels T-lymfocyter och detta kan man upptäcka via biopsi av sköldkörteln. Vanliga blodprover för sköldkörtelfunktion (TSH, T4, T3, Fritt T4, Fritt T3) kan visa under- eller överskott av sköldkörtelhormoner.

Behandling

Det finns idag inget botemedel mot Hashimotos sjukdom utan man behandlar symptomen, som ofta är relaterade till hypotyreos. Det görs med den verksamma substansen Levotyroxin, syntetiskt T4, tyroxin. En del patienter reagerar inte på enbart medicinering med T4 utan kräver tillsats av det aktiva hormonet T3 (liotyronin). Alternativt kan kombinationsbehandling användas i form av svinkörtelextrakt.

Historik

Den japanske läkaren Hakaru Hashimoto var 1912 först med att publicera upptäckten av sjukdomen med underfunktion i sköldkörteln.

• Nakazawa, Donna (2008). The Autoimmune Epidemic. New York: Simon & Schuster. pp. 32–35.
• "Hashimoto's disease fact sheet". Office on Women's Health, U.S. Department of Health and Human Services, womenshealth.gov. July 16, 2012. Hämtat 25 januari 2015.
• Sida 56 i: Staecker, Hinrich; Thomas R. Van De Water; Van de Water, Thomas R. (2006). Otolaryngology: basic science and clinical review. Stuttgart: Thieme.
• Dayan CM, Daniels GH (1996). "Chronic autoimmune thyroiditis". N Engl J Med. pp. 335:99–107. Hämtat 25 januari 2015.
• Metso, Saara; Hyytiä-Ilmonen, Henni; Kaukinen, Katri; Huhtala, Heini; Jaatinen, Pia; Salmi, Jorma; Taurio, Jyrki; Collin, Pekka (2012). "Gluten-free diet and autoimmune thyroiditis in patients with celiac disease. A prospective controlled study". Scandinavian Journal of Gastroenterology 47 (1): 43–8. doi:10.3109/00365521.2011.639084. PMID 22126672.