| Hypotyreos | |
| Latin: hypothyreoidismus, hypothyreosis | |
 Nivåerna av tyroxin (T4) är vanligen tjugo gånger högre av nivåerna av trijodtyronin (T3)
| |
| Klassifikation och externa resurser | |
|---|---|
| ICD-10 | E03.9 |
| ICD-9 | 244.9 |
| DiseasesDB | 6558 |
| eMedicine | med/1145 |
| MeSH | svensk engelsk |
Hypotyreos eller hypotyroidism är en endokrin sjukdom som innebär att ämnesomsättningen är kliniskt låg. Detta beror på att sköldkörteln producerar för lite tyreoideahormoner. Ämnesomsättningen påverkar kroppen på cellnivå, varför sjukdomen brukar sägas vara systemisk, det vill säga att den drabbar många av kroppens grundläggande funktioner. Symptomen är därför som regel diffusa, och härrör ofta från flera organ samt påverkar allmäntillståndet, vilka inte är typiska för just denna sjukdom. Hypotyreos, liksom motsatsen giftstruma, kallas ibland struma, vilket är ett symtom som inte är nödvändigt för att ha sjukdomen. Oupptäckt och obehandlad hypotyreos kan vara livshotande.
Kretinism är en typ av hypotyreos hos barn.
Orsaker
Diagnosens namn, hypotyreos, anger att personen antingen saknar eller har en underaktiv sköldkörtel, närmare bestämt att sköldkörteln bildar för lite av hormonet tyroxin (T4), och ofta också trijodtyronin (T3). En direkt konsekvens av detta är att ämnesomsättningen blir för låg.
En vanlig orsak till hypotyreos är att den uppstår som en kronisk autoimmun tyreoidit, då diagnosen Hashimotos sjukdom fastställs. Vid detta tillstånd börjar kroppen bilda autoantikroppar mot den egna sköldkörteln, som om den vore en främmande kropp. Ofta finns då andra i släkten som har sjukdomar i sköldkörteln (däribland giftstruma), autoimmunitet är något ärftligt. Hypotyreos kan uppkomma av andra tyreoiditer (inflammationer i sköldkörteln). Ibland beror hypotyreos på fel i hypofysen, som bildar det hormonfrisättande hormonet TSH, men det är en ovanlig variant.
En annan vanlig orsak är att hypotyreosen uppkommer som biverkning av en sjukdomsbehandling. Till exempel bortopereras sköldkörteln för att bota hypertyreos eller giftstruma, vilket är motsatsen till hypotyreos, eller cancer. Giftstruma kan också behandlas med radioaktivt jod, vilket likaså kan slå över i hypotyreos.
Vissa läkemedel kan sänka ämnesomsättningen så att den blir för låg. Dit hör t.ex. litium.
Vid jodbrist finns inte tillräckligt material för att bilda ämnesomsättningshormonerna T4 och T3. Detta ger också sänkt ämnesomsättning.
Vidare kan hypotyreos uppkomma efter kraftiga fysiologiska rubbningar som graviditet (postpartum tyroidit) och virussjukdomar. Tillståndet kan också vara medfött (medfödd hypotyreos).
Referensvärdena för sköldkörtelns hormoner baseras på normalfördelning, och vid utredning av någons ämnesomsättning måste detta tas i beaktande. Somliga ligger på gränsen till att definieras som hypotyroida, och har något som kallas subklinisk hypotyreos. Det är framför allt nivån av frisättningshormonet TSH som bestämmer huruvida tillståndet är subkliniskt, för vid tillståndet har personen som regel någorlunda normala nivåer ämnesomsättningshormon. Vissa personer med subklinisk hypotyreos lider av symptom på sjukdomen, andra inte.
Incidens och riskfaktorer
Risken att drabbas av hypotyreos är störst för medelålders eller äldre kvinnor. Dock kan alla drabbas, oavsett ålder och kön. Det är vanligast att insjukna någon månad efter graviditet eller efter 45 års ålder. Hypotyreos kan på grund av långsam debut och diffusa symptom förbli oupptäckt.
Andelen insjuknade för vuxna är ett par procent, och risken ökar med stigande ålder, i synnerhet efter klimakteriet för kvinnor. Av alla konstaterade fall går det en man på 5-10 kvinnor. Ett barn per 3500 drabbas av medfödd hypotyreos.
Symptom
Hypotyreos är en systemisk sjukdom eftersom ämnesomsättningen verkar i kroppens alla celler och organ. Sjukdomen är sällan påtaglig vid låggradig hypotyreos, men blir mera uttalad vid svåra fall. Ett vanligt tecken är oförklarlig viktökning som inte beror på förändrad kosthållning, eller mindre träning eller "vardagsmotion". Sådan viktökning uppkommer ofta så långsamt att personen inte tänker på det. Allmän trötthet, nedstämdhet, sämre minne, och mental eller intellektuell tröghet är andra vanliga tecken som uppkommer tidigt, men som ofta förväxlas med normala åldersförändringar (eftersom sjukdomen oftast uppstår under äldre år). Frusenhet är ett vanligt symptom.
Musklerna kan värka, personen kan känna sig stel och ha ledsmärtor. Kroppsfunktionerna blir långsammare, vilket eventuellt kan ge hypotermi, ger låg puls (se bradykardi), och personen kan bli hård i magen. Kvinnor kan få längre och rikligare menstruation, samt få svårare att bli gravida. Män kan drabbas av infertilitet. Huden blir torr, naglarna sköra och håret tunnare.
Den mentala påverkan innefattar inte bara tankeförmågan. Tillståndet ger ofta affektiva symptom i form av att personen gråter lättare och har svårare att uppleva glädje. Sänkt libido förekommer hos somliga.
Om hypotyreosen inte upptäcks och förvärras blir symptomen kraftigare. Huden kan förtjockas, talet uppfattas som långsamt, och ögonbrynen bli kortare i sidled, i synnerhet ut mot tinningarna (madarosis). Rösten kan också bli grov och hes.
Om jodbrist orsakar tillståndet har personen struma, förstorad sköldkörtel som ser ut som en bulle längst ner på halsen och på sidan eller sidorna. Även vid Hashimotos sjukdom förekommer struma, men det kan också ge atrofi (en förminskning) av sköldkörteln.
Munproblem och tandsjukdomar vid hypotyreos innefattar försenad tandväxling hos barn, förstorad tunga (makroglossi), förändrad smakupplevelse (dysgeusi), tunn emalj, och underutvecklad käke (mikrognatism).
Hypotyreos hos barn
Nyfödda kan ha hypotyreos till exempel när de föds helt utan, eller med dåligt fungerande, sköldkörtel. Hypotyreos kan dessutom sedan utvecklas under barndomen precis som hos vuxna. Medfödd hypotyreos kan ge sig till känna som gulsot.
Barn med hypotyreos har sämre längdtillväxt och är sena i utvecklingen, såväl puberteten som intellektuellt. Utvecklingen av permanenta tänder är försenad. Hos riktigt små barn kan huden och ögonvitororna anta en gulaktig ton (på grund av hypobilirubinemi), barnet kan ha kvävningskänslor, förstorad tunga, och pluffigt ansikte.
Subklinisk hypotyreos är ett förhållandevis vanligt tillstånd hos barn. Ofta går tillståndet över utan behandling, och det ger sällan påverkan på pubertetstart eller längdtillväxt. Kortvuxna barn med subklinisk hypotyreos som behandlas får ofta en tillväxtspurt, men deras kognitiva förmågor påverkas sällan av behandling. Därför brukar man avvakta med behandling, trots att tillståndet är vanligt. Behandling sätts bara in om tillståndet antas förvärra ett annat medicinskt problem.
Myxödem
Myxödem är ett vanligt förekommande symptom på obehandlad hypotyreos. Innan kopplingen mellan myxödem och hypotyreos fastställdes, användes begreppet som om en separat sjukdom. Namnet kommer från grekiskans myfxa, vilket betyder "slem".
Myxödem yttrar sig genom hudförändringar, då det ansamlas en homogen-gelatinös, mucinhaltig massa mellan fibrillerna i hudens bindvävnad. Detta leder till att huden blir svullen, spänd och fast (ödem). Hudförändringarna uppträder huvudsakligen i ansiktet, samt på halsen men det är också vanligt att överarmarna och anklarna drabbas. Den myxödematösa svullnaden kan därifrån sprida sig till bålen och extremiteterna, och starkt påverka händer och fötter. Även inre delar, till exempel slemhinnorna i munhåla och luftstrupe, kan påverkas. Detta kan jämföras med pretibialt myxödem som sporadiskt uppkommer vid giftstruma.
I samband med myxödem uppträder ofta förändringar i svett- och talgkörtelproduktionen, så att denna avtar eller helt avstannar.
Komplikationer
Om en person med obehandlad hypotyreos utsätts för svår fysisk stress, till exempel köld, infektioner, kirurgi, kan personen få så kallad myxödemkoma. Detta är ett akut tillstånd med bradykardi, lågt blodtryck, minskad andningsfrekvens, för låg kroppstemperatur, att personen inte är kontaktbar,respiratorisk acidos, medicinsk chock, och cirkulationsproblem. Myxödemkoma kan ge delirium eller organisk psykos. Diagnosen ställs vanligast när en medicinerad person slutar ta medicinen.
Personer med hypotyreos kan drabbas av hjärtsvikt och höga nivåer av kolesterolet LDL.Hyponatremi förekommer vid hypotyreos, i synnerhet vid svåra fall som vid myxödem, och höga nivåer TSH sammanfaller med andra elektrolytrubbningar som höga nivåer fosfat, förhöjt kalcium och hypokalemi, dock utan att sammanfallet är absolut (relationen kan vara omvänd eller saknas). Sambandet blir tydligare vid svår hypotyreos.Hyperurikemi, som är en markör för bland annat gikt, är förhållandevis vanligt, och uppkommer för att njurarna fungerar långsammare. Dock kan personer mera anekdotiskt också utveckla motsatsen, hypourikemi.
Det finns flera risker för barnet när en kvinna har hypotyreos under graviditeten.
Samsjuklighet
En person som har en autoimmun sjukdom har ofta flera. Vid hypotyreos är det förhållandevis vanligt med Addisons sjukdom (för låga kortisolnivåer).
Hypotyreos innebär att kroppen fungerar långsammare. Detta gäller också hormonkörtlarnas aktivitet, dock beror hormonnivåer också på olika feedbackmekanismer mellan hormoner. Det är vanligare med metabolt syndrom, och därmed förhöjd kardiovaskulär risk, att mindre mängd kortisol bildas och halveringstiden ökar, nivåerna aldosteron och renin minskar. Sköldkörteln har receptorer för östrogen, och samverkan mellan östradiol och sköldkörtelhormoner är mångfaldiga. Hypotyreos kan troligen störa östrogencykeln under menstruationscykeln och möjligen oogenesen hos kvinnor, i så fall möjligen genom minskad sekretion av luteiniserande hormon. Galaktorré förekommer, som resultat av högre nivåer prolaktin och prolaktinet sänker nivåerna av gonadotropinfrisättande hormon (jämför hypogonadotropism). Produktionen av östrogen minskar och frekvensen anovulation ökar. Män med hypotyreos kan få testosteronbrist, medan clearance-nivåerna av testosteron i plasma för båda könen ökar med en ökad omvandling till androstenedion.
Utredning
Förhöjt TSH i kombination med lågt fritt T4 och fritt T3 vid primär hypotyreos. Subklinisk hypotyreos visat förhöjt TSH men normala värden av T4 och T3. Samma bilder kan uppkomma till följd av sjukdomar som bara tillfälligt och indirekt påverkar ämnesomsättningen, euthyroid-sick syndromes, så om blodprov en gång visar typiska tecken på hypotyreos måste blodprovet göras om innan diagnosen ställs. I vissa fall kan TRH-stimulering användas för att ställa diagnos.
Vid autoimmunitet (Hashimotos sjukdom) finns vanligen någon av autoantikropparna TPOAk eller TgAk.
Behandling
Den som har hypotyreos får livslång hormonbehandling med syntetiskt sköldkörtelhormon (Levaxin, T4). Det förekommer också behandling med naturligt grishormon. Amerikanska riktlinjer från 2012 avråder från kombinationsbehandling med T3, liotyronin, på grund av brist på evidens men påpekar att vissa patienter känner sig bättre vid sådan.
Efter det att medicin satts in kan symptomen finnas kvar, eftersom hypotyreos fortfarande kan vara verksam i vävnaderna, oavsett hur mycket hormoner som cirkulerar i blodet. Vissa personer får därför medicin i så hög dos att blodprov visar att de har mild hypertyreos, vilket dock ökar risken för bland annat osteoporos och förmaksflimmer.
Se även
- Organisk psykos
- Zinkbrist
- Wolff-Chaikoffs effekt
- Dioxinförgiftning och polyklorerade bifenyler
- Polärt T3-syndrom
Externa länkar
- ”Hypotyreos – brist på sköldkörtelhormon”. Sjukvårdsrådgivningen. Arkiverad från originalet den 26 november 2010. https://web.archive.org/web/20101126134254/http://www.1177.se/artikel.asp?CategoryID=25794. Läst 27 februari 2013.
| |||||||||||||||||||||||