| Undertyp av | mytisk figur, varnande figur för barn, folklorefigur, litterär figur, operaroll | |
|---|---|---|
| Tillkomst | 1700-talet | |
| Förekommer i verk | Sandmannen, John Blund (saga), Hans och Greta, The Japanese Sandman, Kabumpo in Oz, Ole Man Moon | |
| Första framträdande | Verſuch eines vollſtändigen grammatiſch‐kritiſchen Wörterbuches der Hochdeutſchen Mundart | |
John Blund eller Jon Blund är ett sömnväsen i skandinavisk tradition. Besläktade sömnväsen finns även i Centraleuropa, på tyska som Sandmann. Den östtyska dockfilmsserien Unser Sandmännchen sändes på 1970-talet i svensk TV under titeln John Blund, och Neil Gaimans seriefigur The Sandman har fått internationell spridning.
Olika länder
Norden
Det första skriftliga belägget för Jon Blund-gestalten i Norden återfinns i Olof Verelius lexikon Index Lingvae Veteris från 1691; där kallas han för Joen Blund och jämförs med isländska Blundur och latinske Somnus (grekiskans Hypnos). Under 1700- och 1800-talet kallas han för Jon Blund.
Under 1700-talet finns belägg för en konkretisering av sömnen, en sömngivare som kommer speciellt till barn. Den danske författaren H.C. Andersen gav 1841 honom gestalt i sagan om Ole Lukøie ('Ola Blunda'; i svensk översättning Jon Blund), även spridd under motsvarande namn (stavat som Ole Lukkøye) i Norge.
John Blund försågs i H.C. Andersens illustrerade version med två sömnparaplyer, ett färgglatt för snälla och ett svart, utan bilder, för stygga barn. Han har även med sig en spruta med söt mjölk som han kan spruta in i ögonen på barnen. Då blir de så tunga i ögonlocken att de somnar.
I Finland har traditionen kring John Blund starkt påverkats av Zacharias Topelius, som bland annat i Fjäderholmarna beskriver Nukku-Matti ("Sömn-Mats", Topelius valde att använda ett finskt namn) och det ställe där man hamnar då man skall sova.
På Färöarna strör Hákun torvmull i ögonen istället för sand.
Central- och Västeuropa
I den mellaneuropeiska sömngivartraditionen är Sandmann en sagofigur som enligt sagan kommer och strör sand i barns ögon, detta för att sömnen skall inträda. Beviset, säger sagan, för att Sandmann har strött sand i ögonen, är de korn av torkade tårar som emellanåt förekommer i ögonen om morgonen.
Denna tradition representeras i Tyskland av Sandmann, i Nederländerna av Klaas Vaak, i Frankrike av Marchand de sable och på Brittiska öarna av Sandman. Den tyska traditionen är påverkad bland annat av E.T.A. Hoffmanns berättelse Der Sandmann (svenska: Sandgubben) från 1816, medan den brittiska Sandman levt vidare bland annat via Neil Gaimans seriefigur The Sandman, benämnd som drömrikets härskare.
Östtyska John Blund
John Blund (på tyska Sandmann och Sandmännchen) är en serie dockfilmer som börjades visas i östtysk tv 1959 och blev en stor framgång. Dockfilmerna sänds fortfarande i tysk TV.
Serien såldes även till utländska TV-bolag. Bland annat Sveriges Television köpte in serien och visade den i Halvsju med Lennart Swahn som berättarröst.
Källor
- Jon Blund - En etnologisk studie av Jon Blund och med honom besläktade sömnväsen - Margareta Terenius, avhandling Uppsala universitet
Noter
Externa länkar
|