Kalciumkarbonat
| Kalciumkarbonat | |
| | |
| Systematiskt namn | Kalciumkarbonat |
|---|---|
| Övriga namn | Kalkspat, kalcit |
| Kemisk formel | CaCO3 |
| Molmassa | 100,087 g/mol |
| Utseende | Vitt pulver |
| CAS-nummer | 471-34-1 |
| SMILES | [Ca+2].C([O-])(=O)[O-] |
| Egenskaper | |
| Densitet | 2,71 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 0,15 × 10–3 g/l |
| Smältpunkt | 825 °C |
| Kokpunkt | sönderfaller °C |
| Faror | |
| NFPA 704 | |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Kalciumkarbonat, eller kolsyrad kalk (CaCO3), är i naturen ett mycket vanligt salt, som förekommer som aragonit, kalkspat, kalksten, krita och marmor, samt i märgel, dolomit m m. Genom upphettning spaltas det i kalciumoxid (bränd kalk) och koldioxid. Det är också den viktigaste komponenten i skal av marina organismer, snäckor, pärlor och äggskal m m.
Kalciumkarbonat är nästan olösligt i vatten , men löses i kolsyrehaltigt vatten under bildning av surt kalciumkarbonat (även kallat kalciumbikarbonat), Ca(HCO3)2, som är lättlösligt i vatten. Genom kokning av lösningen återbildas det olösliga kalciumkarbonatet (pannsten).
I rent tillstånd uppträder det som ett vitt kristallinskt pulver, om man till en lösning av kalciumklorid sätter en sodalösning, frånfiltrerar och tvättar fällningen.
Framställning och användning
I Sverige utvinns kalciumkarbonat framför allt ur kalksten (nästan rent kalciumkarbonat), märgelsten (65 %) och dolomit (55-60 %). Kalksten mals, upphettas till bränd kalk (kalciumoxid, (CaO)), tillsätts vatten så att släckt kalk (kalciumhydroxid, Ca(OH)2) bildas, när koldioxid bubblas in i vätskan fälls kalciumkarbonat ut.
Nära 6 miljoner ton kalciumkarbonat framställdes i Sverige 1999 och ingick i cirka 3 200 produkter registrerade hos Kemikalieinspektionen.