| Kreatin | |
  | |
| Systematiskt namn | 2-(Metylguanidino)ättiksyra |
|---|---|
| Kemisk formel | C4H9N3O2 |
| Molmassa | 131,13 g/mol |
| Utseende | Vit, fast |
| CAS-nummer | 57-00-1 |
| SMILES | NC(=N)N(C)CC(=O)O |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1,33 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 17 g/l |
| Smältpunkt | 303 °C (sönderfaller) |
| Faror | |
| Huvudfara |  Irriterande |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Kreatin är ett ämne som hjälper till att omvandla lagrad energi till rörelseenergi. Det förekommer naturligt i muskler och förekommer i livsmedel från djurriket, så som kött och fisk.
Med normal kosthållning bildar människokroppen cirka 1-2 gram kreatin per dag, men ämnet kan även tas som kosttillskott, då kan halterna bli avsevärt högre.
Biosyntes
Kreatin är en kvävehaltig organisk syra som bildas i kroppen ur aminosyrorna arginin, glycin och metionin. Syntesen sker i två steg med hjälp av enzymerna amidinotransferas, metyltransferas. Det kan sedan reagerara vidare i olika tredje steg, där det genom fosforylering via ATP bildar kreatinfosfat (CrP).
I det första steget reagerar arginin och glycin under amidinotransferas till att bilda ornitin och guanidinoacetat. Ornitinet avgår medan guanidinoacetat fortsätter processen.
I det andra steget metyleras guanidinoacetat av enzymet metyltransferas, som tillsammans med kosubstratet S-Adenosylmetionin för över metylgruppen från metionin. Detta ger kreatin och en s-adenosylhomocysteinmolekyl.
I det tredje steget fosforyleras kreatin av någon form av isoenzymerna kreatinkinas. Vilken form av kreatinkinas beror på i vilken vävnad processen sker. Detta steg är reversibelt och kreatinfosfat uppnår en jämvikt med kreatin.
Funktion i kroppen
Kreatin finns i höga halter i vävnader med hög och oregelbunden energiförbrukning, främst hjärt- och skelettmuskulatur samt grå hjärnsubstans. Det är där de omvandlas till kreatinpyruvat som sedan agerar extraenergi vid hög belastning. Detta genom att avge den fosfatgrupp som fästs och gjort återbilda ATP på plats i cellen, en process som går mycket snabbare än nyproduktion av ATP via oxidativ fosforylering. Detta gör att kreatinfosfat kan agera nödreserv för energiförbrukande celler, som kan prestera på maxnivå en kort stund extra, trots att det redan existerande lagret av ATP är slut och ingen ny ATP hunnit bildas.
Användningsområden
Kosttillskott
När kreatin intas som ett kosttillskott i samband med styrketräning har det i studier visat sig öka både muskeltillväxten och styrkeutvecklingen hos försökspersonerna jämfört med de som fått placebo. Som kosttillskott säljs det främst i den kemiska formen kreatinmonohydrat - ett vitt, kristallint pulver med måttlig vattenlöslighet. Ämnet omvandlas i kroppen till den aktiva formen kreatinfosfat och utövar sin effekt främst i musklerna, genom att donera fosfatgruppen till ADP-molekylen, så att nytt ATP kan bildas. ATP är den universella energidonatorn, som används för att driva annars omöjliga reaktioner i alla kända nu levande organismer.
Effekterna av kreatintillskott är främst ökad explosivitet i musklerna, vilket ger fördelar vid styrkelyft, sprinterlöpning, hopp- och kastgrenar. En viss vätskeansamling inuti musklerna kan också märkas, vilket ger extra "pump" i muskeln - något som kroppsbyggare uppskattar.
Eftersom kreatin inte förändrar det hormonella systemet eller andra fysiologiska system (t.ex. blodet) är det inte dopingklassat.
Personer med en nedsatt förmåga att metabolisera kreatin kan ha låga nivåer av kreatin i hjärnan, vilket kan leda till utvecklingsstörning, autism och rörelsestörningar. Genom att dagligen ta kreatin oralt i upp till 3 år kan nivåerna av kreatin i hjärnan öka, vilket lindrar rörelsestörningarna men intaget av kreatin har en begränsad inverkan på den mentala förmågan hos barn och ungdomar som lider av kreatinbrist. Genom att ta kreatin i upp till 8 år verkar dock även språkförmågan och den akademiska prestandan hos barn med kreatinbrist förbättras.
Diagnostiskt verktyg
Det kreatinkinas som finns i hjärtat frigörs i blodet vid skada på hjärtmuskelceller. Det frisätts i blodet cirka två timmar efter skadan och når toppnivå mellan tolv och trettiosex timmar. Det kan därför användas som diagnosverktyg för att avgöra när en infarkt skett. Vidare kan det kreatinin som bildas när kreatin bryts ner i kroppen och sedan utsöndras via urinen användas för att mäta njurfunktion.