Kromatografi

Kromatografi (ordagrant "färgskrift" från grekiska chroma = färg, graphein = att skriva) är en separationsmetod som används inom kemin, då speciellt analytisk kemi för att skilja olika molekyler i en blandning från varandra. Alla kromatografiska metoder involverar en rörlig fas (mobilfas) och en stationär fas. En blandning löses i den rörliga fasen, transporteras genom den stationära fasen och genom interaktioner med denna kommer olika komponenter i blandningen att separeras från varandra. Olika typer av kromatografi utnyttjar skillnader i molekylstorlek, laddning etc.

Historia

Kromatografin upptäcktes av den ryske botanikern Michail Tsvet när han hällde ett växtextrakt på en kolonn bestående av kalciumkarbonat. I kolonnen separerade de olika pigmenten från varandra och avtecknade sig som olika färger på kolonnen.

Tillämpningar

Idag används kromatografi i många olika delar av kemin, både för att undersöka vilka ämnen som finns i en blandning (analytisk kromatografi) och för att isolera fram större mängder av ett eller flera ämnen som ett led i en organisk syntes eller en biokemisk separationsprocess (preparativ kromatografi). Flera kromatografiska metoder kan, med vissa anpassningar, användas i båda syftena. Preparativ kromatografi har blivit allt viktigare för läkemedelstillverkning, till exempel för att separera proteiner som insulin delas in i skiktmetoder, främst papperskromatografi och tunnskiktskromatografi, och kolonnmetoder.

Källor

• Nationalencyklopedin 11. Bra Böcker. 1989. sid. 460. ISBN 91-7024-621-1 
• Sherwood, Martin (1990). Kemin, Grundämnen & föreningar. Bonniers. sid. 136. ISBN 91-34-50893-7