Kroppspositivism (eng. 'body positivity', även "Body Image Movement" eller ”Body Activism”) är en bred rörelse som hävdar människors rätt till sin kropp och uppmuntrar individens uppfattning att vara nöjd med sin kropp som den är. Rörelsen är delvis även framväxt ur den allmänt förekommande viktmobbningen i samhället.
Kroppspositivism har sedan decennier varit en grundläggande feministisk agenda med syftet att förkasta kulturella diktat och normer som vill styra den (kvinnliga) kroppen och sexualiteten – även om dessa diktat skulle komma från feminister. Nya mer radikala grupper, aktiva i ”the sex-positive movement” hävdar också rätten att forma sin kropp efter sin egen vilja och personlighet. Även om kroppspositivism ofta varit förenad med feminism och frågor om vikt, så är dess perspektiv genusneutralt och berör alla aspekter av människokroppen.
Sex-positive movement
The sex-positive movement utvecklades ur den sexuella frigörelsen i slutet av 1960-talet och växte till en början i skuggan av den kroppspositivistiska rörelsen. Termen fick bredare anslutning omkring 1980 genom ”pro-sex feminism”, en sexuellt liberal feminism, som vid samma tidpunkt antogs av homosexuella aktivister.
Termen kroppspositivism nådde en höjdpunkt genom studier av kropp och kroppslighet som hade rötter i feministisk litteraturteori i slutet av 1990-talet.
Rörelsen påverkades av "Feminist Sex Wars" som utvecklats av sammandrabbningen mellan anti-pornografiska feminister (t.ex. Catharine MacKinnon, Andrea Dworkin, Robin Morgan och Dorchen Leidholdt) och en feministisk opposition som ansåg denna rörelse vara förtryckande och riktat mot både den kvinnliga kroppen och en kvinnlig sexuell frigörelse. Ellen Willis, Susie Bright, Patrick Califia, Gayle Rubin, Carol Queen, Avedon Carol, Tristan Taormino, Diana Cage, Nina Hartley och Betty Dodson blev öppna förespråkare för ”the sex positive movement”.
Body Image Movement
Feminister som i senare tid uppmärksammat sexualisering, kroppsuppfattning, kvinnors nakenhet och som opponerat sig mot traditionella kroppsideal och fördomar är exempelvis Lena Dunham, Hanne Blank, född 1969, historiker, författare och debattörTaryn Brumfitt och Felicity Jones, född 1988, som fått stor uppmärksamhet som bloggare samt i Sverige Molly Sanden, Steffi Aluoch och Bianca Kronlöf.
I Sverige fick kroppspositivism stor uppmärksamhet i en debatt 2015 initierad av Stina Wollter, Malou von Sivers och Katrin Zytomierska.
Se även
- Människokropp
- Kroppslighet
- Kroppsuppfattning
- Kroppsfixering
- Dysmorfofobi
- Feminism
- Topfreedom
- Nakenhet
- Fettaktivism