| Prostitution |
|---|
  Övre bilden: Femmes de maison av Henri de Toulouse-Lautrec.
Nedre bilden: De Wallen, prostitutionsstråket i Amsterdam.
|
Prostitution (av latin pro-stituere, 'utbjuda till otukt') innebär att en eller flera personer utför sexuella handlingar och är fysiskt intim(a) med en eller flera andra mot betalning. Ersättningen tillfaller utföraren, eller en hallick som då gör sig skyldig till koppleri. Prostituerade kan antingen ses som offer för kommersiell sexuell exploatering eller som helt frivilliga sexarbetare som har sex med människor mot betalning. Det är vanligt att prostituerade får utstå våld eller hot om våld.
De som menar att all prostitution är ett övergrepp, pekar på att pengarna är förutsättningen för att samtycka till att erbjuda den sexuella tjänsten. Då förutsätts att sex aldrig kan erbjudas som en tjänst, eftersom samtycke mot ersättning annars är en gemensam grund för all sorts försäljning av tjänster. Det är vanligt med kritik av prostitution, eftersom branschen ofta visar fram ojämlika könsroller och otillfredsställande arbetsvillkor.
Varianter och villkor
Prostitution förmedlas idag främst över Internet, på bordeller och på olika massagekliniker. Den traditionella gatuprostitutionen har i västvärlden i många fall ersatts av prostitution via olika typer av eskorttjänster, där marknadsföringen av tjänsten ofta görs via Internet. Andra typer av sexarbete är webbkameramodellande (virtuell prostitution, utan fysisk kontakt), striptease (erotisk dans och posering) och skådespelande inom produktion av pornografi (fysisk kontakt men inte med slutkunden). I Nederländerna är funktionshindrades utgifter för köp av sexuella tjänster ofta ersättningsberättigande.
Personer som beskriver sig som sexarbetare menar ofta att ordet prostituerad är en passivisering av yrkesrollen och att begreppet förutsätter att personen inte har kontroll över sin arbetssituation. Den del av kvinnorörelsen som vill avskaffa prostitution som fenomen ser dock ordet sexarbete som en försköning av vad de anser vara verksamhetens rätta ansikte.Sexualupplysande organisationer väljer ofta en "medelväg" med exempelvis ord som "sex mot ersättning".
Köpare av tjänster från prostituerade kallas i svensk slang torsk och formellt i myndighetstexter sexköpare. I branschen används orden kund, dejt eller klient. För prostituerade män används benämningen gigolo (eller sexarbetare). Den som organiserar eller underlättar prostitutionen benämns hallick (vardagligt) eller kopplare. Verksamheten benämns i lagtexten koppleri (Brottsbalken 6 kap. 12 §).
I grövre tilltal benämns en kvinna som tar betalt för sex som "hora". Om den som förmedlar mellan kunder och köpare är en kvinna så benämns hon ofta "bordellmamma". Ordet hora, ursprungligen "kvinna som begår hor" (se även horkarl, "man som begår hor"), är en avledning av hor. Det härstammar från fornnordiskans hóra, som i sin tur härstammar från indoeuropeiskans kā-, som betyder åtrå. Ur kā- härstammar även ord som kärlek och sanskrits Kama Sutra.
Utbytet av sexuella tjänster mot betalning har haft många fler benämningar genom historien. Däribland "skörlevnad", "otukt", "skökoskap", "sexslaveri" och "sexarbete". Det var först i mitten av 1800-talet ordet "prostituerad" började användas av myndigheter och läkarkår för att beteckna kvinnor som sålde sex. Innan det användes ord som "sedeslösa" eller "liderliga kvinnor.
De prostituerades situation
Det är svårt att generalisera om de prostituerades situation, då den information man har grundar sig på de prostituerade som kommer i kontakt med myndigheter. Därför vet man mer om gatuprostituerade än prostituerade som arbetar inomhus på bordelliknande inrättningar, via eskortfirmor eller som självständiga eskorter. Situationen kan också skilja sig kraftigt mellan olika länder och över tid.
Enligt en internationell studie är prostitution på många vis traumatiserande för de prostituerade. I studien har 854 personer från nio länder intervjuats och av dessa hade 71 procent blivit utsatta för misshandel i samband med prostitution, 64 procent hade blivit hotade med vapen, 63 procent hade blivit våldtagna. 68 procent uppvisade kriterier för könssjukdomar. 89 procent av de prostituerade ville lämna prostitution men saknade alternativ försörjningsmöjlighet. 75 procent uppgav att de skulle behöva ett hem eller en säker plats, 76 procent sade sig behöva yrkesutbildning. Värt att notera är att studien är utförd på olika hjälpcentra för prostituerade kvinnor, vilket därför kan ge en missvisande bild.
I en stor studie 2011, utförd av det danska nationella centrumet för välfärdsforskning och som totalt inkluderade 3200 individer inom olika former av prostitution uppgav, i en enkät med 110 svar från eskorter, 67 procent av kvinnorna och 53 procent av männen att de sålde sex som en del av sin egen sexualitet. Av eskorterna uppgav 78 procent av kvinnorna respektive 88 procent av männen att det fanns ett ekonomiskt incitament. Medan ingen av kvinnorna som arbetade på bordell sålde sex för att försörja ett missbruk, så uppgav 53 procent av dem som arbetade på gatan att de försörjde ett missbruk. 1 procent av 3200 personer arbetade på gatan, gatuprostitutionen (den mest utsatta gruppen av prostituerade) var alltså inte representerad.
18 procent uppgav att de hade blivit utsatta för våld från kundernas sida under det senaste året; siffrorna varierade dock mellan de olika arbetssätten. 33 procent av de kvinnliga eskorterna och 25 procent av de manliga eskorterna hade upplevt våld; motsvarande siffra för dem med gatan som bas var 41 procent, och av dem som arbetade på klinik (bordell) hade "endast" 3 procent upplevt våld. Motsvarande siffror för försök att göra sådant som kvinnorna inte gick med på är cirka 20 procent totalt, 11 och 12 procent för manliga respektive kvinnliga eskorter, 17 procent för de bordellprostituerade och 57 procent för gatuprostituerade.
I samma studie uppvisade 19 procent av de kvinnliga och 10 procent av de manliga eskorterna tecken på stressreaktioner. Uppdelat på arbetsplats uppvisade 11 procent av bordellarbetare och 75 procent av de gatuprostituerade tecken på stressreaktioner. En tredjedel av de arbetande var över 40 år gamla, en låg andel på 5-6 procent var mellan 18 och 20 år och den stora majoriteten var mellan 25 och 40 år; detta stämmer väl med de siffror som står att läsa i svenska Kännedom om prostitution från 2004. Även i den rapporteringen observerar man en grupp kvinnor i övre medelåldern som säljer sex i vad de själva hävdar är för ett socialt syfte. 44 procent av de tillfrågade har tankar på att sluta sälja sex inom ett år, och dessa ser det alltså mer som en tillfällig sysselsättning snarare än som en långsiktig karriär.
Undersökningen Sex i Sverige från 1996, visade att 0,5 procent av alla män någon gång sålt sex, samt 0,3 procent av kvinnorna. Flertalet studier visar på liknande resultat.
I en rapport från Ungdomsstyrelsen 2012, som sammanfattar flertalet av senare års undersökningar, hade 2,1 procent av pojkarna och 0,8 procent av flickor mellan 16 och 25 års ålder fått någon form av ersättning för någon form av sexuell handling. Undersökningen inkluderade ett brett spektrum av handlingar, så som att till exempel visa upp sin penis med webbkamera eller sova över hos en kompis och ha sex i utbyte mot alkohol. Hela 78 procent av dessa hade någon gång utsatts för sexuella övergrepp, vilket motsvarar 6,9 procent av dem som tagit emot ersättning för sex jämfört med 0,4 procent av de som inte gjort det. En liknande "riskfaktor" verkar finnas i att inte vara heterosexuell, då samma rapport visar att 6,0 procent av de med icke-heterosexuell läggning har fått ersättning för sex, jämfört med heterosexuella där bara 1,0 procent har fått det. Det är osäkert om de höga siffrorna beror på en ökad behov av utforskarlusta, eller ett ökat risktagande kring gränser.
Bakkens studie i Oslo 1998 visade däremot inga socioekonomiska skillnader mellan ungdomar som sålt eller inte sålt sex. Således tycks enligt denna studie även societetens barn prostituera sig.
Samhällets syn på prostitution
Utvecklingen i världen i synen på prostitutionsverksamhet kan delas in efter i vilken mån alla prostitutionens aktörer hanteras legalt:
Länder som accepterar prostitution som näringsverksamhet
I en del länder accepteras verksamheten som näringsverksamhet och lagstiftningen inriktas på att skapa förutsättningar för rättvisa och goda arbetsvillkor för de som tillhandahåller tjänsterna på marknaden. År 2010 beslöt Kanadas högsta domstol att lagar mot sexarbete och bordeller strider mot de mänskliga rättigheterna genom att göra sexarbetarnas liv mer osäkra. Trots detta införde politiker där en lag liknande den svenska sexköpslagen.
Olika aktörer har försökt att göra verksamheten mer företagslik, genom att bokföring utförs och redovisning till skatte- och pensionsmyndigheter sker på samma vis som för andra företagare. Exempel på länder med denna inställning är Nya Zeeland (enda landet i världen med fullständig avkriminalisering för medborgare), vissa delar av Australien, Nederländerna, Tyskland, Schweiz, Taiwan och Nevada i USA (samtliga med reglering).
Länder där prostitution motarbetas
I många andra länder motarbetas prostitution, då man anser att prostitution inte kan vara ett fritt val eller att prostitutionen bygger på en nedsättande människosyn, alternativt att prostitution är omoraliskt och ovärdigt. Det är då i allmänhet förbjudet att sälja sex samt organisera prostitution, inklusive att för sexsäljare själva att samarbeta och organisera sig (koppleri), eller tillhandahålla eller hyra ut en lokal för ändamålet. Det sistnämnda inkluderar en sexsäljares egen bostad och innebär vräkning om hennes verksamhet kommer hyresvärden till känna. Det är också vanligt att använda slaveri (ofta benämnt som trafficking) inom sexhandel som argument mot den frivilliga delen av sexhandeln.
I Sverige är det förbjudet att köpa sexuella tjänster. Ett av huvudargumenten är att "stoppa efterfrågan" på sexuella tjänster, såväl frivilliga (en form som ses med marginell eller total skepsis i den politiska debatten) som ofrivilliga och på så vis rama in båda inom samma lagstiftning. I många av USA:s stater är delaktighet i prostitution förbjudet för såväl säljare och köpare. I många länder är det förvisso olagligt, men pågår alltjämt, exempelvis i Thailand.
I Sverige förväntas sexarbetare betala skatt på sin verksamhet och skulle därmed även ha rätt till exempelvis sjuk- och föräldrapenning samt pensionspoäng, men skatteverket beviljar inte F-skattesedel till någon som uppger sig sälja sex. En utlänning som arbetar i Sverige omfattas också av EU-regler. Det innebär att sexarbetare borde ha rätt att arbeta i Sverige i 3 månader utan att bli utvisad. Men eftersom inte sexarbete ses som ett riktigt arbete utvisas personer, även de som har rätt att befinna sig i Sverige av skälet att de inte försörjt sig på ett ärligt sätt. I Sverige är det inte tillåtet för socialtjänst och domstol att omhänderta eller frånta vårdnaden från föräldrar som säljer sex, men det görs ändå.
Nordiska länderna
De nordiska länderna har anammat olika vägar i hanterandet av prostitution. Sverige gick på 1990-talet i bräschen för att avskaffa prostitutionen, och där anses att sexköpslagens kriminaliserande av kunden är en rättmätig kriminalisering av oftast en mans utnyttjande av en utsatt sexsäljande kvinna. Lagen har i snarlik form även införts i Norge och Island.
Danmark och Finland är dock fortfarande både köp och försäljning av sex lagligt. I Finland finns det röster som anser att den svenska modellen – där sexköp ofta per definition ses som våld – gör den prostituerades arbete farligare. I Finland är köp av en sexuell tjänst från ett offer för människohandel olagligt, men kunden riskerar själv straff om den anmäler ett sådan situation.
Lagstiftning kring prostitution inom EU
I ett antal länder är koppleri förbjudet.
| Land | Sexförsäljning | Sexköp | Koppleri | Skatt/pension |
|---|---|---|---|---|
| Belgien | Tillåtet | Tillåtet | Ej tillåtet | Ingen uppgift |
| Danmark | Tillåtet | Tillåtet | Ej tillåtet | Beskattas som all annan inkomst |
| Estland | Tillåtet | Tillåtet | Ej tillåtet | Ingen uppgift |
| Finland | Tillåtet | Tillåtet | Ej tillåtet | Ingen uppgift |
| Frankrike | Tillåtet | Ej tillåtet | Ej tillåtet | Ingen uppgift |
| Grekland | Går att få tillstånd. Hälsokontroller krävs. | Tillåtet | Ingen uppgift | Ingen uppgift |
| Irland | Tillåtet på icke-offentliga platser | Ej tillåtet | Ej tillåtet | Ingen uppgift |
| Italien | Tillåtet | Tillåtet | Ej tillåtet | Ingen uppgift |
| Lettland | Tillåtet, månatliga hälsokontroller krävs | Tillåtet | Ej tillåtet | Ingen uppgift |
| Luxemburg | Tillåtet | Tillåtet | Ej tillåtet | Har rätt att ansluta sig till socialförsäkringssystemet. |
| Nederländerna | Tillåtet | Tillåtet | Ja, under licens | Prostituerade är skyldiga att betala skatt och har rätt till socialförsäkring. Inkomsterna är pensionsgrundande. Hälsokontroll ej längre obligatorisk. |
| Polen | Tillåtet | Tillåtet | Ej tillåtet | Ingen uppgift |
| Portugal | Tillåtet | Tillåtet | Ej tillåtet | Ingen uppgift |
| Spanien | Tillåtet | Tillåtet | Ej tillåtet | Ingen uppgift |
| Storbritannien | Tillåtet | Tillåtet, men man får inte fråga efter tjänsterna öppet. | Ej tillåtet | Ingen uppgift |
| Sverige | Tillåtet | Ej tillåtet | Ej tillåtet | Möjlighet att få F-skattesedel för den lagliga verksamheten att sälja sexuella tjänster. Skatteplikt (preliminära skatter och sociala avgifter) föreligger då för inkomsterna och därmed rätt till socialförsäkring och pension. (A-skatt kan ej beviljas då "anställning" för prostitution förutsätter brott mot kopplerilagen). |
| Tyskland | Tillåtet | Tillåtet | Ja, under licens | Prostituerade är skyldiga att betala skatt och har rätt till socialförsäkring. |
| Ungern | Tillåtet | Tillåtet | Ja | Prostituerade är skyldiga att betala skatt och har rätt till socialförsäkring. |
| Österrike | Tillåtet | Tillåtet | Ja | Tillträde till socialförsäkringssystemet |
Historia
Antiken
Historiskt sett har prostitution av många betraktats som nödvändig för att tillfredsställa mäns sexuella behov. Denna syn sammanhänger med uppfattningen om att män har rätt att få sitt sexuella behov tillfredsställt, medan kvinnor inte har ansetts ha någon sådan rätt. I kulturer där sex endast varit accepterat inom äktenskapet för en kvinna, medan både gifta och ogifta män ansågs ha rätt att få utlopp för sina sexuella behov, har prostitution av kvinnor blivit en konsekvens.
En av de tidigaste bevarade lagarna om prostitution är från cirka 1780 f.Kr., då kung Hammurabi av Babylon lät sätta upp lagar kring sexarbetare och deras barns rättigheter. Synen på prostitution har därefter varierat utifrån land, kultur och tidsepok.
I antikens klassiska Aten utnyttjades både manliga och kvinnliga slavar sexuellt, medan prostituerade på bordell oftast var slavar som anlitades av resenärer eller av män som inte ägde slavar. Det fanns dock en liten klass av kurtisaner, kallade hetärer, som blev rika på sitt yrke. Även i Romarriket tycks de prostituerade ofta ha bestått av slavar.
Medeltid och nymodern tid
Kristendomen hade en fördömande linje mot prostitution, men det handlade då främst om ett fördömande av utomäktenskaplig sexualitet som sådan än av faktisk prostitution, och prostituerade och deras kunder bestraffades ofta för utomäktenskapligt sex snarare än för prostitution som sådan. Denna syn dröjde länge kvar i Europa, och gjorde att många länder fram till 1800-talet ofta saknade en klar och tydlig lagstiftning kring prostitution, då denna ofta jämställdes med utomäktenskaplig sexualitet i allmänhet. Prostitutionen som sådan accepterades ändå generellt av myndigheterna i det medeltida Europa, eftersom det uppfattades som ett sätt att hindra män från att våldta icke prostituerade kvinnor och barn, och på vissa håll - främst Tyskland - fanns särskilda bordellkvarter där bordellerna accepterades och beskattades.
Synen på prostitution började förändras under 1500-talet: dels av religiösa skäl, genom inflytande av reformationens fokus på bibelns ord och motreformationens behov av att strama upp efterföljandet av religionens bud även inom katolicismen; och dels på spridningen av syfilis, en epidemi vars skuld man lade på badhusen och de prostituerade, vilket fick till följd att de lagliga bordellerna stängdes.
Under 1500- och 1600-talen präglades attityden av en acceptans av prostitutionens existens, men en uppmaning till de prostituerade att ångra sina synder och skaffa sig en annan sysselsättning, och förföljelse av hallickar och andra som profiterade på de prostituerade, snarare än de prostituerade själva.
1800-talet och reglementerad prostitution
Under 1800-talet fanns det en allmän syn på prostitution i västvärlden som ett "nödvändigt ont", som byggde på den sexuella dubbelmoralen kring mäns och kvinnors sexualitet. Kvinnor ansågs ha mycket svag eller ingen sexualdrift, och det var inte accepterat för kvinnor att ha sexuellt umgänge utanför äktenskapet. Män ansågs däremot ha en hög sexualdrift, och det ansågs oundvikligt att män alltid skulle söka utlopp för sina sexuella behov, oavsett om de var gifta eller ogifta. Läkarvetenskapen ansåg till och med att sex var ett medicinskt behov för män, och friska män bedömdes behöva uppsöka prostituerade för att behålla hälsan. Den skilda synen på mäns och kvinnors sexualitet gjorde att prostituerade kvinnor ansågs nödvändiga för att skydda icke prostituerade kvinnor från att bli våldtagna av män, eftersom det ändå inte gick att hindra män från samlag.
Under 1800-talet var prostitution ofta formellt förbjudet men i praktiken accepterad i de flesta västländer, och en följd av detta var den så kallade reglementerade prostitutionen, där prostituerade kvinnor registrerades och regelbundet utsattes för tvångsundersökningar för sexuella sjukdomar. Den reglementerade prostitutionen infördes i flertalet västländer under 1800-talet, men möttes med motstånd av den framväxande kvinnorörelsen, vilket ledde till dess avskaffande under 1900-talet.
Tidslinje
Nedan följer en översikt i tabellform som belyser prostitutionens ställning i olika stater, sett ur ett historiskt perspektiv:
| 500 f.Kr. | Aten | Regeringen sponsrar bordeller med slavarbetare för att alla män ska ha råd att köpa sex. Ett sexmöte kostade en vanlig arbetares dagslön. Samtidigt förekom även fria, bildade och tränade kurtisaner (hetärer) för förmögna kunder. |
| 438 | Bysans | Kejsar Theodosius II fråntog föräldrar deras rätt att tvinga sina barn och slavar att sälja sex mot sin vilja. |
| 534 | Bysans | Kejsar Justinianus I och hans fru och tillika före detta sexarbetare kejsarinnan Theodora förbjuder profitering på sexarbetare, hallickar och bordeller. |
| 600 | Västgotiska riket (Spanien) | Kung Reccared förbjuder sex mot ersättning. Straffet var 300 piskrapp och utvisning. |
| 960 | Kina | Reglering: bordeller anmodas hänga röda lyktor vid dörrarna (världens första red lightdistrikt). |
| 1158 | Rom | Sexarbetare som blev påkomna tillsammans med soldater straffades med att få sina näsor avskurna. |
| 1161 | England | Reglering av sexarbete och bordeller genom att ett särskilt bordellkvarter upprättas i staden London: detta sprids sedan till vissa andra engelska städer. Det var det medeltida Europas första lag om sexarbete. |
| 1200 | Tyskland | Från omkring denna tidpunkt inrättade myndigheterna i många städer i Tysk-romerska riket bordellkvarter där sexarbetare fritt kunde bedriva verksamhet och betala skatt. Detta system blev vanligt i stora delar av Europa under medeltiden, och styrdes av städernas lokala myndigheter och inte av ländernas lagar. |
| 1254 | Frankrike | Kung Ludvig IX beslagtar sexarbetares ägodelar och till och med kläder i ett försök att avskaffa sexarbete: försöket misslyckas, och det beslutas därefter att sexarbete ska tolereras om det hålls utanför stadsmurarna. |
| 1436 | Sverige | I Stockholms första stadsprivilegier stadgas att “horkonor eller andra, the i ondo lifverne liggia eller lighat hafva” inte tillåts klä sig i scharlakan, gråskinn eller annat dyrbart skinn, eller pryda kläderna med guld eller silver. |
| 1490 | Europa | Ett hundraårigt utbrott av syfilis gjorde att sexarbetare utpekades som syndabockar och att de lagliga bordellerna började stängas runtomkring Europa. |
| 1496 | Norden | Kung Hans utfärdade en förordning om att skökor måste bära en huvudbonad som skulle vara till hälften svart och till hälften röd. |
| 1500 | Italien | En klass av bildade elitkurtisaner uppkom i renässansens Italien, med Imperia La Divina som berömd förebild. |
| 1524 | Danmark | Ärkebiskop Aage Jepsen Sparre föreskrev att “allmänna kvinnor” inte måtte bo inom 50 famnar från det nyinrättade hospitalet i Åhus. |
| 1530 | Tyskland | Den tysk-romerska kejsaren stänger de lagliga bordellerna i Tysk-romerska riket (Tyskland, Nederländerna, Österrike och Schweiz). En mindre tolerant attityd mot bordeller på grund av både syfilisepidemin och den större religiositet som uppkom både hos protestanter och katoliker under reformation och motreformation. |
| 1546 | England | Bordellerna stängs med hänvisning till syfilisspridningen. |
| 1546 | Sverige | Gustav Vasa påbjöd att det inte skulle anses en borgerlig näring att driva horhus. |
| 1560 | Frankrike | Bordellförbud. |
| 1586 | Kyrkostaten | Påven Sixtus V inför dödsstraff för prostitution. |
| 1617 | Japan | Reglerad prostitution införs i Japan i form av isolerade bordellkvarter, av vilka Yoshiwara i utkanten av Tokyo blir Japans första red light-distrikt. |
| 1747 | Österrike | Kejsarinnan Maria Teresia av Österrike upprättar den så kallade Kyskhetskommissionen mot utomäktenskaplig sexualitet, där sexarbetare kan fängslas i kloster eller utvisas. Den upplöses efter en kort tid, men dess verksamhet upprätthålls till viss del genom polisspioner. |
| 1804 | Frankrike | Reglementerad prostitution införs, vilket innebär registrering, polisövervakade bordeller och regelbundna tvångsundersökningar av sexarbetare. Denna modell kom att bli en förebild för resten av Europa, och infördes i många andra länder. |
| 1810 | Nederländerna | Reglementerad prostitution efter fransk modell införs. |
| 1843 | Ryssland | Reglementerad prostitution efter fransk modell införs. |
| 1860 | Italien | Reglementerad prostitution efter fransk modell införs. |
| 1864 | Storbritannien | Reglementerad prostitution, med gynekologiska tvångsundersökningar av sexarbetare och tvångsvård av dem som upptäcktes vara sjuka, införs genom Contagious Diseases Acts. |
| 1870 | St Louis | Lokal legalisering. |
| 1886 | Storbritannien | Systemet med reglementerad prostitution avskaffas efter påtryckningar från kvinnorörelsens Ladies National Association for the Repeal of the Contagious Diseases Acts under Josephine Butler. |
| 1897 | New Orleans | Skapandet av red light-distriktet Storyville, ett av de mest kända exemplen på lokal legalisering i USA. |
| 1902 | New York | Kommittén föreslog att sätta in sociala resurser för att förhindra att människor väljer sexarbete, exempelvis att höja kvinnors löner. |
| 1905 | USA | Amerikanska organisationen för sedlighet och renlighet skapades för att arbeta för moral och mot venerologiska sjukdomar. |
| 1908 | Japan | All icke registrerad prostitution förbjuds. |
| 1909 | USA | Högsta domstolen beslutade att utvisa en immigrant som sålt sex efter ankomst till USA. |
| 1910 | USA | Var 50:e kvinna var sexarbetare. Stor debatt om ”Vit slavhandel” resulterar i Mann Act som förbjuder sextrafficking och därefter ofta används för att bekämpa sexarbete. |
| 1911 | Nederländerna | Reglementerad prostitution avskaffas. Sexarbete är fortsatt lagligt. |
| 1917 | Ryssland | Reglementerad prostitution avskaffas och sexarbete avkriminaliseras. Sexarbetare erbjuds behandling och omskolning. |
| 1927 | Tyskland | Avkriminalisering. |
| 1933 | Tyskland | Nazisterna återgick till kriminalisering av sexarbete. |
| 1939 | Tyskland | Återinförde reglering. |
| 1946 | Frankrike | Reglementerad prostitution, bordeller och hallickverksamhet förbjuds, men sexarbete är fortsatt lagligt. |
| 1956 | Japan | Förbud mot sexarbete. Det 300 år gamla Yoshiwara red light-district stängs. |
| 1958 | Italien | Reglementerad prostitution, bordeller och hallickverksamhet avskaffas. Sexarbete är fortsatt lagligt. |
| 1959 | England | Legalisering, men förbud mot hallickverksamhet. |
| 1971 | Nevada | Bordeller legaliseras och regleras. |
| 1973 | USA | COYOTE, USA:s första sammanslutning för sexarbetares rättigheter, bildas. |
| 1985 | Nederländerna | Världens första internationella kongress för sexarbetare. |
| 1995 | Spanien, Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien | Avkriminalisering |
| 1999 | Sverige | Sexköp förbjuds (dock ej försäljning). |
| 2000 | Nederländerna | Legalisering av bordeller. |
| 2002 | Tyskland | Arbetsrättsliga rättigheter för sexarbete. |
| 2003 | Nya Zeeland | Avkriminalisering av prostitution och reglerade bordellverksamheter (bordellägare får exempelvis inte förekomma i brottsregistret). |
| 2009 | Norge | Förbud mot köp av sexuella tjänster. |
| 2009 | Taiwan | Legalisering. |
| 2010 | Kanada | Kanadas högsta domstol kom fram till att lagarna mot sexarbetare och bordeller strider mot landets grundlagar genom att göra sexarbetarnas liv otryggare. |
Prostitution i olika länder
2012 publicerades en rapport av den franska Fondation Scelles, där man beräknade att 40–42 miljoner människor då ägnade sig åt prostitution av något slag. 80 procent av dessa var kvinnor eller flickor, och tre fjärdedelar var mellan 13 och 25 år. 90 procent hade en hallick eller motsvarande. Andelen prostituerade i Västeuropa var 1–2 miljoner, till största delen migranter och med kopplingar till trafficking.
- Prostitution i Belgien
- Prostitution i Danmark
- Prostitution i Egypten
- Prostitution i Frankrike
- Prostitution i Hongkong
- Prostitution i Indien
- Prostitution i Italien
- Prostitution i Japan
- Prostitution i Kanada
- Prostitution i Kina
- Prostitution i Libanon
- Prostitution i Nederländerna
- Prostitution i Ryssland
- Prostitution i Spanien
- Prostitution i Storbritannien
- Prostitution i Sverige
- Prostitution i Tyskland
- Prostitution i Ukraina
- Prostitution i Ungern
- Prostitution i USA
- Prostitution i Österrike
Se även
- Selma Billström
- Pye Jakobsson
- Isabella Lund
- Malmskillnadsgatan
- Rosenlund
- Rosinha Sambo
- Sexarbete
- Sexsamarit
- Sexturism
- Svart marknad
- Svenska Federationen
- Trafficking
Noter
Källförteckning
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, prostitution, 1904–1926.
Vidare läsning
- Häggström, Simon (2017). Nattstad. Stockholm: Kalla kulor. Libris 19753728. ISBN 9789188153494
- Häggström, Simon (2016). Skuggans lag : en spanares kamp mot prostitutionen. Stockholm: Kalla kulor. Libris 18546245. ISBN 9789188153180
- Johansson, Johan Erik (1912). Prostitutionen och lösdrifvarlagen : professor J. E. Johanssons reservation till Regleringskommitténs betänkande rörande lösdrifvarlagens tillämpning på de s.k. helyrkesprostituerade. [Skrifter] / [Svenska föreningen för moderskydd och sexualreform] ; 2. Stockholm: Svenska fören. för moderskydd och sexualreform. Libris 1489153. http://runeberg.org/jejpol/
- Johansson, Johan Erik (1913). Reglementeringen i Stockholm. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 742998. http://www.stockholmskallan.se/index.php?sokning=1&action=visaPost&fritext=johansson%2C+johan+erik&start=0&mediaId=23212&post=5. Läst 29 december 2012 Arkiverad 10 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- Stéenhoff, Frida (1904). Den reglementerade prostitutionen ur feministisk synpunkt. Fria ord, 9923183459 ; 3. Stockholm: Björck & Börjesson. Libris 2201878. http://runeberg.org/regleprost/
- Welander, Edvard (1904). Blad ur prostitutionsfrågans historia i Sverige. Stockholm. Libris 3163218. http://runeberg.org/ewbuph/
Externa länkar
-
Wikimedia Commons har media som rör Prostitution.
Wikimedia Commons har media som rör
| ||||||||||||||||||||