Мы используем файлы cookie.
Продолжая использовать сайт, вы даете свое согласие на работу с этими файлами.

Titan

Подписчиков: 0, рейтинг: 0
Titan
Nummer
22
Tecken
Ti
Grupp
4
Period
4
Block
d

Ti

Zr
SkandiumTitanVanadin
[Ar] 3d2 4s2
22Ti

Titan-crystal bar.JPG

Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa 47,867(1)u
Utseende Silvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet vid r.t. 4,506 g/cm3
– flytande, vid smältpunkten 4,11 g/cm3
Aggregationstillstånd Fast
Smältpunkt 1 941 K (1 668 °C)
Kokpunkt 3 560 K (3 287 °C)
Molvolym 10,64 × 10−6/mol
Smältvärme 18,7 kJ/mol
Ångbildningsvärme 457kJ/mol
Specifik värmekapacitet 523J/(kg × K)
Molär värmekapacitet 25,06 J/(mol × K)
Ångtryck
Tr. (Pa) 1 10 100 1 k 10 k 100 k
Te. (K) 1 982 2 171 (2 403) 2 692 3 064 3 558
Atomära egenskaper
Atomradie 147 pm
Kovalent radie 160 pm
Elektronaffinitet 7,6 kJ/mol
Jonisationspotential Första: 658,8 kJ/mol
Andra: 1 309,8 kJ/mol
Tredje: 2 652,5 kJ/mol
Fjärde: 4 174,6 kJ/mol
(Lista)
Arbetsfunktion 4,33eV
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Ar] 3d2 4s2
e per skal 2, 8, 10, 2
Electron shell 022 Titanium - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 4, 3, 2, 1, −1, −2
Oxider (basicitet) TiO2 (amfoterisk)
Elektronegativitet 1,54 (Paulingskalan)
1,38 (Allenskalan)
Normalpotential −0,86 V (TiO2+ + 2 H+ + 4 e → Ti + H2O)
Diverse
Kristallstruktur Hexagonal tätpackad (hcp)
Kristallstruktur
Ljudhastighet 4140 m/s
Termisk expansion 8,6 µm/(m × K) (25 °C)
Värmeledningsförmåga 21,9 W/(m × K)
Elektrisk konduktivitet 2,5 × 106A/(V × m)
Elektrisk resistivitet 420 × m (20 °C)
Magnetism Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet 1,8 × 10−4
Youngs modul 116 GPa
Skjuvmodul 44 GPa
Kompressionsmodul 110 GPa
Poissons konstant 0,34
Mohs hårdhet 6,5
Vickers hårdhet 830–3420 MPa
Brinells hårdhet 716–2770 MPa
Identifikation
CAS-nummer 7440-32-6
Pubchem 23963
Historia
Namnursprung Titaner, söner till jordgudinnan inom grekisk mytologi.
Upptäckt William Gregor (1791)
Första isolation Jöns Jakob Berzelius (1825)
Namngivare Martin Heinrich Klaproth (1795)
Stabilaste isotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
44Ti {syn.} 63 a ε 0,268 44Sc
46Ti 8,0 %
Stabil
47Ti 7,3 %
Stabil
48Ti 73,8 %
Stabil
49Ti 5,4 %
Stabil
50Ti 5,4 %
Stabil
Säkerhetsinformation
Säkerhetsdatablad: Sigma-Aldrich
Globalt harmoniserat system för klassifikation och märkning av kemikalier
GHS-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa:
Pulver:
02 – Brandfarlig
Brandfarlig
H-fraser H250, H252
P-fraser P210, P222, P280, P235+410, P422, P420
EU-märkning av farliga ämnen
EU-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa:
Pulver:
Brandfarlig
Brandfarlig
(F)
Irriterande
Irriterande
(Xi)
R-fraser R17, R36/37/38
S-fraser S26
NFPA 704

NFPA 704.svg

1
1
2
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Titan (latin: titanium, franska: titane) är ett metalliskt grundämne och det nionde vanligaste grundämnet i jordskorpan. Titan används i legeringar inom bland annat flyg- och rymdteknik. Titan används också till implantat i människokroppen, till exempel för att fästa tandproteser i käkben, eftersom benvävnad växer fast i titan och titan inte orsakar avstötning. Titan används också i smycken eftersom det sällan orsakar allergi. Vidare används metallen, på grund av sin förmåga att tåla starka syror utan korrosion, som anod-/katod-ledare i ytbehandlingsindustrin och är lämplig i tillverkning av vissa typer av högtalarmembran. Titanets höga styrka, som tillåter tunnare konstruktioner än flertalet andra metaller, kombinerat med förhållandevis låg densitet utnyttjas också vid produktion av utrustningar där låg vikt eftersträvas, exempelvis turbinblad, vissa klockor och kokkärl för vandrare.

Titandioxid, ett vitt pigment som inte släpper igenom ljus, används i solkrämer, smink och målarfärger.

Titanbearbetning

Titanets hårdhet (6,5 på Mohs hårdhetsskala) motsvarar den hos ohärdat stål vilket gör det möjligt att bearbeta titan med verktyg avsedda för stålbearbetning. Stansning är vanligt förekommande men sliter på stansarna; stansar som går av är inte helt ovanligt. Vid bockning spricker titan lätt om man tillämpar vanlig bockning (1–3 mm radie). Oftast måste man ha 5–10 mm radie vid bockning för att förhindra sprickor.

Legeringar

Det finns många olika titanlegeringar. Gemensamma fördelar för dem är att de är korrosionshärdiga, det vill säga rostar inte, tål värme bra och har låg densitet. Nackdelen är att titan till följd av bland annat reningsprocesser är en dyr metall.

Det finns två huvudtyper av titanlegeringar:

  • Legeringar med palladium. Dessa är de mest korrosionshärdiga legeringarna.
  • Legeringar med aluminium och vanadin eller mangan. Denna typ av legering har mycket bra hållfasthetsegenskaper och används bland annat till flygplansdelar och flygmotordetaljer.

Historia

År 1791 framställde engelsmannen William Gregor titanoxid ur mineralet ilmenit. Ämnet fick år 1795 namnet titanium av den tyske kemisten Martin Heinrich Klaproth, som upptäckte samma oxid i mineralet rutil.

Metallen framställdes först i oren form år 1825 av Jöns Jacob Berzelius. Rent titan utvanns 1910 av amerikanen Matthew A. Hunter genom upphettning av titantetraklorid med natriummetall i en sluten stålbehållare. Den industriella produktionen av titan var länge ett problem. År 1937 fick metallurgen Kroll patent på en framställningsmetod där titantetraklorid reduceras med kalcium i ädelgasatmosfär. Processen har vidareutvecklats och reduktionen sker med magnesium vid en temperatur av 800-900oC. Det finns även en framställningsprocess (Arkellprocessen) där man utgår från titantetrajodid som omvandlas till titanjodid TiJ2 som därefter sönderdelas till titan och jod.

Källor


Новое сообщение