Bacha bazi är en företeelse i Afghanistan där unga pojkar tas ifrån sina (fattiga) familjer i 11–13-årsåldern som sexslavar till äldre män som ofta är rika affärsmän och krigsherrar. De unga pojkarna lär sig dansa och sjunga. De får sedan klä ut sig till kvinnor och dansa för äldre män. Sexuella övergrepp förekommer också mot pojkarna.
Föräldrarna får pengar för att överlämna sina barn till personer för denna verksamhet. Pojkar riskerar också att kidnappas. Enligt lagen i Afghanistan är den här typen av verksamhet förbjuden, men lagen efterlevs inte i praktiken. Representanter från myndigheter inklusive polisen är delaktiga och endast ett fåtal personer har åtalats under 2019. I december 2019 antog EU-parlamentet en resolution som fördömde bacha bazi och uppmanade de afghanska myndigheterna att med kraft bekämpa seden och ställa förövarna inför rätta.
I böckerna Ska vi dansa och Jag står inte ut men jag slutar aldrig kämpa! skildrar Raoul Wallenberg-pristagaren Muhammad J. Muhammadi sitt liv som danspojke och sexslav.
Källor
- Dokument utifrån, De dansande pojkarna i Afghanistan, SVT 1, 22/8-10.