Folkmordet på uigurerna är en vanlig benämning för den pågående processen av allvarliga kränkningar som begås mot folkgruppen uigurers och andra muslimska minoriteters mänskliga rättigheter i provinsen Xinjiang i nordvästra Kina. Kränkningarna begås under ledning och på initiativ av den kinesiska regeringen. De började under 2000-talet i kölvattnet av USA:s "krig mot terrorismen" och har gradvis trappats upp för att sedan 2014 eskalera i hög takt.
Sedan 2014 har den kinesiska regeringen fört en allt kraftigare assimileringspolitik riktad mot de muslimska minoriteterna i Xinjiang. Som en del av den politiken har många Uigurer omplacerats i 'centrum för yrkesutbildning', som på andra håll kallats 'interneringsläger'. Rapporter har framkommit om inhumana situationer i anläggningarna, och att uigurer blir frihetsberövade utan juridisk process. Exakt hur många som omplacerats har inte gjorts offentligt av Kinesiska staten. Uppskattningar ligger på tiotusentals eller hundratusentals (majoriteten av dem uigurer). Detta är det största frihetsberövandet av etniska och religiösa minoriteter sedan andra världskriget. Tusentals barn har skilts från sina föräldrar och skickats till internatskolor.
Begreppet folkmord och internationella reaktioner
Ett antal organisationer och parlament kategoriserar den kinesiska centralregeringens politik i Xinjiang och dess övergrepp på uigurerna som ett folkmord. Newlines Institute och Svenska PEN är två av organisationerna som har gjort den bedömningen. Storbritannien, USA, Nederländerna, Litauen, Frankrike och Kanada är för närvarande de stater som uttryckligen använt begreppet folkmord för att beskriva läget i Xinjiang. Av dessa har endast USA officiellt rubricerat det som folkmord. För de andra ländernas del har det rört sig om icke-bindande uttalanden från respektive lands parlament. Företrädare för ländernas regeringar har inte officiellt velat kalla kränkningarna för ett folkmord. I Storbritannien ledde det här till ett komplext parlamentariskt spel där regeringen kopplade ett förslag från det brittiska överhuset med ett Labour-förslag. Överhusets förslag var att ge de brittiska domstolarna i uppgift att utreda folkmord i Xinjiang, vilket kopplades samman med Labourpartiets förslag om att undersöka andra länders status för mänskliga rättigheter före Storbritannien skriver under handelsavtal med dem. Det här gjorde att förslaget om domstolsutredningen föll vid omröstningen i underhuset.
Jeffrey D. Sachs, FN-arbetare och före detta rådgivare till tre generalsekreterare, kallade anklagelserna om folkmord för ogrundade och utan bevis. Han kritiserade även Newlines Institute. Den kinesiska regeringen förnekar konsekvent att deras agerande i Xinjiang skulle röra sig om kränkningar av uigurernas rättigheter.
Kinas juridiska ansvar enligt internationell rätt
I samband med Kinas ratificering av folkmordskonventionen reserverade de sig, vilket innebär att Kina inte erkänner den Internationella domstolen i Haags (ICJ) jurisdiktion över tolkningen av konventionen. Kina är inte heller en part till Romstadgan vilket innebär att man inte erkänner den internationella brottmålsdomstolens (ICC) jurisdiktion inte kan åtala individer i Kina för folkmord. Folkrepubliken Kina part till Wienkonventionen om traktaträtten och har som stat ett ansvar att inte bryta mot varken konventionen, eller de jus cogens-regler som det internationella samfundet ställt upp och som omfattar synnerligen grova brott, inklusive folkmord.
Rapporten från Newlines Institute
I mars 2021 släppte Newlines institute tillsammans med Raoul Wallenbergs center för mänskliga rättigheter en uppmärksammad rapport över Kinas agerande i Xinjiang. Organisationerna publicerade rapporten tillsammans med över 30 internationella experter i internationell rätt, folkrätt, folkmordsstudier, Kinas etniska politik och Kinastudier. Rapporten bygger på ögonvittnens berättelser, läckta statsdokument, satellitbilder och information som är tillgänglig på det kinesiskspråkiga internet. Rapporten drar utifrån källorna slutsatsen att Folkrepubliken Kina på en rad punkter bryter mot 1948 års konvention om folkmord och att Kina som stat enligt internationell rätt är ansvarig för de brott och förbrytelser som begås mot uigurerna och andra huvudsakligen muslimska grupper.
Enligt rapporten har Kina uppvisat en "avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan" (Artikel II, folkmordskonventionen). Enligt Newlines Institute har detta återspeglats i uttalanden och planer på högsta politiska nivå, bland annat genom Xi Jinpings kampanj "folkets krig mot terrorn". Rapporten menar att kampanjen har pekat ut uigurbefolkade områden som frontlinjen i kriget och pekar på att uttalanden som "samla in alla som behöver samlas in", samt "utrota dem fullständigt, från rot till topp" är ett tecken på en avsikt att helt eller delvis utrota uigurerna. Uigurerna har även av ledande tjänstepersoner liknats vid en "tumör" som ska avlägsnas. Rapporten menar att de enskilda uttalandena, kampanjerna, m.m. utgör ett mönster som tillsammans är ett led i folkmordet på uigurerna.
Utöver detta menar rapporten att Kina gjorts sig skyldig till konkreta folkmordshandlingar enligt folkmordskonventionens artikel II a) till e). Dessa inkluderar: "a) att döda medlemmar av gruppen; b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada; c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis; d) att genomföra åtgärder, som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen; e) att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp."
Kritik mot rubriceringen
Kategoriseringen av kränkningarna av uigurernas rättigheter och friheter som ett folkmord är inte okontroversiell. Rubriceringen ses av vissa ha sitt ursprung i ett uttalande från Mike Pompeo, utrikesminister under Donald Trump och tidigare generalsekreterare för CIA. Uttalandet kom den 19 Januari 2021, mindre än 24 timmar innan Trumps administration lämnade Vita Huset.Biden-administrationen höll senare fast vid kategoriseringen, vilket möttes av kritik och motstånd från högt uppsatta experter inom internationell rätt på USA:s statsdepartement. Statsdepartementets jurister menade att bevisen för folkmord var otillräckliga, men enades däremot om att politiken i Xinjiang kan kategoriseras som brott mot mänskligheten. Människorättsorganisationerna Human Rights Watch och Amnesty sade i april respektive juni 2021 att man var tveksamma till att rubricera skeendena i Xinjiang som folkmord då man menar att det saknas tillräckliga bevis.
Situationen under 00- och 10-talet
I samband med att Kina uttalade sitt stöd för USA:s "krig mot terrorismen" efter 11 september-attackerna, gick de även med på att terroriststämpla Östturkestans islamistiska rörelse. Rörelsen är en uigurseparatistisk och fundamentalistisk terrororganisation med nära kopplingar till talibanerna och Al-Qaida. Den kinesiska regeringen ökade därefter sina insatser mot extrema islamistiska grupperingar i Xinjiang, särskilt de som hade kopplingar till rörelser utanför Kina. 2005 inleddes en ny kampanj som skulle utrota "de tre onda tingen", vilket sades vara terrorism, separatism och religiös extremism.
Konflikten har sedan dess skärpts ytterligare, med dödligt våld och instabilitet som konsekvens. Polisen dödade 2007 18 personer som misstänktes vara terrorister. Året därefter dödades 16 poliser i ett attentat i Kashgar, ett dåd som extremistiska separatister anklagades för att ha organiserat. I Xinjiangs regionhuvudstad Ürümqi bröt i juli 2009 större våldsamheter ut mellan uigurer och hankineser. Upptrappningen var en händelse i sydöstra Kina där två uigurer hade dödats vid en fabrik, vilket ledde till omfattande protester från uigurerna i Xinjiang. Medan protesterna pågick dödades 200 personer, 1 700 skadades och 1 400 personer greps av polisen. Centralregeringen i Pekings respons till händelserna var att skärpa övervakningen ytterligare.
Under 2010-talet eskalerade våldet vidare, med flera terrorattentat från extrema separatister och våldsamma räder från de kinesiska säkerhetsstyrkorna. Uiguriska terrorgrupper körde 2013 en bil in i en folkmassa på Himmelska fridens torg i Peking, i mars 2014 mördades 31 personer på en järnvägsstation i Kunming och i maj samma år dödades 30 personer av en bilbomb i Ürümqi. Svaret från säkerhetsstyrkorna blev en polisräd där runt 60 påstådda terrorister och en rad civila dödades.
Utvecklingen efter 2014
Efter händelserna 2014 kom de kinesiska myndigheterna att bedriva en hårdare assimilationspolitik än tidigare. Xinjiangs partichef Zhang Chunxian ansåg att det behövdes "okonventionella metoder" i ett "folkets krig" mot terrorism. Kameraövervakningen utökades ytterligare och polisen genomsökte moskéer och hem. Många människor greps på godtyckliga grunder och flera försvann spårlöst. Situationen skärptes ytterligare när Chen Quanguo tillträdde som partichef 2016. I en rapport från den Australiensiska tankesmedjan ASPI uppgavs att 16 000 moskéer i Xinjiang helt eller delvis rivits sedan 2017. ASPI finansieras i huvudsak av försvarsdepartementet i Australien och USA, men får också finansiering från det militärindustriella komplexet.
DNA-profilering
Två år senare, 2016, infördes hårda reserestriktioner i Xinjiang på prefekturnivå och senare samma år återkallade myndigheterna alla pass i området. 2016 började också regeringen i Xinjiang att systematiskt samla in alla uigurers DNA, samt genomföra medicinska undersökningar av dem. Experter, bland annat professorn i bioetik Pilar Ossorio, har varnat för att insamlingen av DNA syftar till att utveckla Kinas teknologi för ansiktsigenkänning.
Övervakning
I samband med myndigheternas hårdare tag 2014 utökades övervakningen genom QR-koder, mer omfattande kameraövervakning och polisen började även samla in biometriska data i form av ansiktsskanning, irisskanningar, DNA och fingeravtryck. Övervakningen genom QR-koder började 2014 med att alla i Xinjiang var tvungna att skaffa nya ID-handlingar med QR-koder. När dessa skannas vid olika tillfällen kan polisen övervaka och kontrollera människors rörelser. Man delade även in folk i olika grupper vissa personer klassades som "goda medborgare" om de hade rätt familjebakgrund. Två år senare, 2016, utökades övervakningen ytterligare. Då inrättades övervakningscenter i de områden med en uigurisk majoritet. Övervakningsenheterna låg relativt tätt, med ungefär 200-300 meters mellanrum. Totalt uppskattas 60 000 vakter arbeta på övervakningscentren med att läsa av bilder från kameraövervakningen. Samma år började man med insamlingen av biometriska data, myndigheterna samlade in ansiktsskanningar, irisskanningar, DNA och fingeravtryck. 2016 var också året då inrikesministeriet började dela in befolkningen i tre kategorier: "pålitliga", "medel" och "opålitliga". Genom digitala skanningsverktyg bedömde man huruvida en person tidigare hade handlat på ett sätt som sedan blivit olagligt. Darren Byler som har gett ut en bok i ämnet bedömer att det i mer än 100 000 fall har räckt med att polisen har skannat en persons mobiltelefon för att sedan arrestera dem. De flesta av de som arresterats på det här viset har sedan skickats vidare till ett interneringsläger.
Interneringsläger
Reserestriktionerna och DNA-profileringen sammanföll med att myndigheterna i större utsträckning än tidigare internerade människor i "omskolningsläger". Det var inte minst dem som av myndigheterna uppfattades som religiösa extremister, som fördes bort till lägren. Gränsdragningen för vad som innebär religiös extremism enligt myndigheterna i Xinjiang har rapporterats vara diffus. Religiös extremism kan numera inkludera vardagliga religiösa uttryck i islam (och andra världsreligioner) som att be ofta, ha slöja eller bära skägg, rapporterade Sveriges Radio. Tillgången till rättssäkerhet och Habeas Corpus är svag för de som interneras. Lägren och assimileringspolitiken har väckt stor uppståndelse i omvärlden. Den kinesiska regeringen menar att lägren är till för att bekämpa religiös extremism och separatism, och att de intagna lär sig "språk och färdigheter".
Tvångsarbete
Nyhetsorganisationerna BBC och Wallstreet journal har väckt misstankar om förekomsten av tvångsarbete i Xinjiang, inte minst kopplat till bomullsindustrin eftersom ca 80% av all bomull i Kina kommer från Xinjiang. Kina som helhet står i sin tur för en fjärdedel av hela världens bomullsproduktion. Flera företag, bland annat H&M och Ikea, har underleverantörer i Xinjiang vilket har väckt misstankar om att deras produkter kan innehålla bomull som producerats av tvångsarbete. Australian Strategic Policy Institute gör bedömningen att det inte går att vara säker på att tvångsarbete inte ligger bakom bomull som kommer från Xinjiang, trots säkerhetsåtgärder som särskilda revisioner och dylikt. Talespersoner för regeringen i Kina har kallat anklagelserna om tvångsarbete och folkmord för "århundradets lögn". Den Kinesiska regeringen menar att statliga satsningar i bomullsindustrin är en del av ett bredare initiativ för att bekämpa fattigdom i regionen genom att erbjuda jobb till minoritetspopulationer.
Tvångssterilisering och barnbegränsning
Enligt artikel II (D) av folkmordskonventionen faller steriliseringar och påtvingade preventivmedel in under sådana åtgärder som kan utgöra en del av ett folkmord. Flera kinesiska myndighetsdokument, enkäter, befolkningsstatistik, med mera, pekar mot att kinesiska myndigheter på olika sätt arbetar för att begränsa födslar bland den uiguriska befolkningen.
Adrian Zenz, antropolog i Kinastudier, har gett ut en rapport som undersöker frågan. En indirekt indikator på att kinesiska myndigheter påverkar hur människor i Xinjiang reproducerar sig är den skarpa nedgång i befolkningstillväxten som har observerats sedan 2015-2016. I de två största uiguriska prefekturerna i Xinjiang så sjönk befolkningstillväxten med 84 % mellan 2015 och 2018. Den kraftiga nedgången i befolkningstillväxt sammanföll med andra ingripande åtgärder i uigurernas liv. Inom den kinesiska akademin och universitetsvärlden har forskare under 2010-talet allt kraftigare understrukit vad de menar är ett samband mellan befolkningstillväxt hos uigurerna och en svagare identifiering med "den kinesiska nationen". Zenz menar att sådana slutsatser har bäddat för kränkande kroppsliga ingrepp och diskriminerande myndighetsutövning mot framför allt uiguriska kvinnor.
I Kina har det högsta tillåtna antalet födelser reglerats genom statligt satta gränser, t.ex. ettbarnspolitiken. Den som har brutit mot antalet barn har drabbats av sanktioner, främst ekonomiska. Uigurer som fram till 2015 fick fler barn än vad som var tillåtet straffades genom att de fick betala böter. I takt med att övervakningen och ingreppen mot befolkningen har ökat så har även straffen och attityden från rättsväsendet förändrats och hårdnat. Under 2017 och 2018 lanserades kampanjer för att upptäcka och straffa de som hade skaffat fler barn än vad som var tillåtet. Kampanjerna riktade sig särskilt mot områden med stora minoritetsbefolkningar, inte minst uigurer.
Det nya jämfört med tidigare var omfattningen av kampanjen (myndigheter registrerade tusentals "illegala" födslar i vissa regioner), inriktningen mot minoriteters överträdelser och inte minst straffens karaktär. De som tidigare hade fått betala böter straffades i stället med "barnbegränsande åtgärder med långtidseffektivitet" och "yrkesutbildning och yrkesträning" som var de officiella termerna som användes. I praktiken innebar "yrkesutbildning" att man placeras i ett interneringsläger utan någon rättsprocess. De "barnbegränsande åtgärderna med långtidseffektivitet" varierar från att med tvång operera in spiraler på kvinnor till att sterilisera dem.