Мы используем файлы cookie.
Продолжая использовать сайт, вы даете свое согласие на работу с этими файлами.
Franz König (kirurg)

Franz König (kirurg)

Подписчиков: 0, рейтинг: 0
Franz König
Franz König b1832.jpg
Född 10 februari 1832 ​eller ​16 februari 1832
Rotenburg an der Fulda, Tyskland
Död 12 december 1910
Grunewald, Tyskland
Medborgare i Tyskland
Sysselsättning Kirurg, universitetslärare
Arbetsgivare Göttingens universitet
Rostocks universitet
Humboldt-Universität zu Berlin
Charité
Redigera Wikidata

Franz König, född 16 februari 1832 i Rotenburg an der Fulda, Tyskland, död 12 december 1910 i Berlin, var en tysk kirurg. Han blev medicine doktor 1855, bedrev först privat praktik och kallades till kirurgie professor 1869 i Rostock, 1875 i Göttingen och slutligen 1895-1904 i Berlin. Han blev 1888 ledamot av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg.

Biografi

König var son till Christian König, personlig läkare vid Hessen-Rotenburg, senare länsläkare i Wetter nära Marburg. Hans mor var hans Amalie König född Knobel, som kom från en hessisk familj av statstjänstemän och pastorer.

König studerade medicin vid Philipps-Universität Marburg. Den 26 november 1851 gick han in i studentkåren Teutonia i Marburg. Med ovanligt starkt ledarskap, tog han sig an den lägsta gruppen två gånger, den mellangruppen en gång och seniorgruppen tre gånger. Under åren vid Friedrich-Wilhelms-Universität zu Berlin avlade han 1856 sin medicine doktorsexamen i Marburg. År 1859 bosatte han sig som allmänläkare i Homberg (Efze) och flyttade sedan till det statliga sjukhuset i Hanau som sjukhusläkare innan han avslutade sin kirurgiska utbildning i Marburg och Berlin.

König gifte sig 1862 i Hanau med Charlotte Dein. De hade fyra söner, bland annat den senare kirurgen Fritz König, som också innehade professurer vid olika tyska universitet och blev ordförande för det tyska kirurgiförbundet.

Karriär och vetenskapligt arbete

Utan habilitering, men vetenskapligt bevisat, utnämndes König av Universitetet i Rostock 1869 till dess professur för kirurgi. Som efterträdare till Wilhelm Baum flyttade han 1875 till Georg-August-Universität Göttingen. Otto Hildebrand var en av hans assistenter där från 1886 till 1895.

År 1895 tog han återigen över som professor vid Charités kirurgiska klinik som efterträdare till Heinrich Adolf von Bardeleben. Med König hade Hildebrand också kommit till Charité som överläkare. Kliniken utvidgades under König från 1897 med nya byggnader och återfick ett tidigare förlorat anseende. König blev professor emeritus i slutet av 1904 och utsågs till medicinalråd.

König hade lyckats bedriva omfattande forskning om tuberkulos i ben och leder och publicera resultaten. Detta ledde också till nya insikter i det tidiga skedet av denna sjukdom och till undersökningen av andra liknande sjukdomar samt till framgångsrik tillämpning av samband mellan olika angripna ben. Från 1904 till 1927 var Otto Hildebrand Königs efterträdare.

Bibliografi (urval)

  • Lehrbuch der speziellen Chirurgie (1875-77; åttonde upplagan i tre band 1904-05)
  • Lehrbuch der allgemeinen Chirurgie (1883-89; tredje upplagan 1909)
  • Spezielle Tuberkulose der Knochen und Gelenke (två band, 1896-1902)
  • Die Tuberkulose der menschlichen Gelenke, sowie der Brustwand und des Schädels (1906)
  • Der Lister’sche Verband und die Sehnennaht. In: Centralblatt für Chirurgie. Jahrgang 1, 1874, S. [129–]131.
  • Lebenserinnerungen. Berlin 1912.

Utmärkelser och hedersbetygelser

Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.

Bysten vid Charitésjukhuset.

Tack vare sina tjänster inom ben- och ledkirurgi utsågs König till hedersmedlem tillsammans med Ernst von Bergmann vid det första mötet i april 1902 i tyska föreningen för ortopedisk kirurgi, grundad 1901.

En av Carl Ferdinand Hartzer utförd byst av König finns uppställd utanför sjukhuset Charité i Berlin.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Frans König (Mediziner), 24 september 2021.

Noter

Vidare läsning

  • Karl Siebert: Hanauer Biographien aus drei Jahrhunderten. Hanauer Geschichtsverein, Hanau 1919 (= Hanauer Geschichtsblätter NF 3/4), S. 101–103.
  • Karin Krüger: Lebensgeschichte und Arbeitswerk des Chirurgen Franz König. Dissertation Universität Göttingen 1963.
  • Hans Killian: Meister der Chirurgie und die Chirurgenschulen im gesamten deutschen Sprachraum. 2. Auflage. Stuttgart 1980, S. 335 f.

Externa länkar


Новое сообщение