Joie de vivre, franska: [ʒwa d(ə) vivʁ] är en fransk fras, ett uttryck, som även används i andra språk, för att beskriva den känsla av uppskattning, glädje, eufori och njutningsfull berusning, som livet i sig och upplevelsen av att leva vid vissa goda tillfällen kan ge.
Det kan vara glädjen av ett samtal, nära kontakt med släkt, vänner, barnbarn, upplevelsen av en god måltid eller något man gör. Det kan vara något större, upplevelsen av Naturen, helheten, känslan av att bli ett med sin livsfilosofi, sin Weltanschauung. Historiskt har joie de vivre ofta associerats till sommar, natur, bad, frigörelse och nakenhet.
Historia
Vardaglig användning av frasen i franska kan åtminstone dateras till sent 1600-tal och François Fénelon, men förekommer tidigast i litteratur 1857 i Jules Michelets panteistiska verk Insecte, där han kontrasterar växternas passiva liv mot djurens joie de vivre, Begreppet får kring sekelskiftet stor uppmärksamhet genom Émile Zolas bok La Joie de vivre, "Livets glädje", (1883–84). Det har noterats att: ”Zola began working on La Joie de vivre in 1880, after finishing Nana. It was intended as a kind of philosophical statement. He ment to preach, in the form of a novel, a message of optimism, hope and courage, based on scientific an social progress.”
Därefter blev frasen ett brett använt modeord för en livsstil, och utvecklades nästan till en sekulär religion. Boken var en viktig inspiration för Vincent van Gogh, och kom att inspirera fauvisterna i Frankrike (Matisse, André Derain, Raoul Dufy, Othon Friesz, Georges Rouault och Maurice de Vlaminck) vars måleri enligt uttalanden från Matisse söker uttrycka livsglädje, harmoni, vila och behag. I Tyskland och Skandinavien fanns motsvarigheten främst i expressionismen och i den bredare livsreformrörelsen som var kritisk till industrialisering, urbanisering och materialism. Den förespråkade i stället enkel livsstil, “tillbaka till naturen”, ekologisk hållning, naturenlig odling, hälsokost, naturläkemedel, friluftsliv, vandring, dräktreform, nakenkultur, sexuell frigörelse och sociala och andliga reformer. Man var starkt avståndstagande till alkohol, tobak och andra droger och kritisk mot en äldre – inte minst kyrklig – konservatism. Mot detta ställdes livsglädje.
La Joie de vivre är också en fransk tecknad film från 1934, av Anthony Gross och Hector Hopping om två unga kvinnor som, berusade av sommaren, naturen och livet, i vita sommarklänningar och nakna, rör sig i stad, landskap, vatten och en fantasivärld. Filmen kom att inspirera Disney till Fantasia.
Strömningen återkommer under 1960-talet i olika psykologiska teorier hos exempelvis Abraham Maslow och Carl Rogers samt i hippie-rörelsen.
Exempel på konstverk med namnet Joie de vivre
Ernst Josephson, La joie de vivre, 1887.
Victor Prouvé, La Joie de vivre, 1904.
Henri-Jean Guillaume Martin, La Joie de vivre, av 1905.
Alexander Harrison, The Joy of Life, 1915.
Robert Delaunay, Rythme, Joie de vivre, Robert Delaunay, 1930.
Kees Verkade, Joie de vivre, 1983.
Richard MacDonald, Joie de vivre, skulptur, 2002.
Andra kända verk med detta namn har målats av Henri Matisse, 1906,Pablo Picasso, 1946,Paul Delvaux, 1937 och Paul Signac, 1895-96.
Se även
-
Wiktionary har ett uppslag om joie de vivre.
- Epicurus
- Flow
- Lycka
- Glädje
- Livskvalitet
Wiktionary har ett uppslag om Litteratur
- Schutz, William (1973). Joy: Expanding Human Awareness. New York, NY: Ballantine Books. ISBN 9780345274595. OCLC 3756811
- Csikszentmihalyi, Mihaly (1991). Flow: The Psychology of Optimal Experience. New York, NY: Harper Perennial. ISBN 9780060920432. OCLC 473801272. https://books.google.com/books?id=v2AVz3gf-F4C&printsec=frontcover&dq=oclc473801272&cd=1#v=onepage&q&f=false. Läst 16 november 2013