Karl Stoerk, född den 17 september 1832 i Ofen, död den 13 september 1899 i Wien, var en österrikisk laryngolog. Han var bror till juristen Felix Stoerk.
Stoerk studerade medicin vid universiteten i Prag och Wien och promoverades 1856. Därefter var han assistent till Ludwig Türck. Han utvecklade laryngoskopet tillsammans med honom.
År 1864 habiliterade han sig som den förste privatdocenten i laryngologi. Elva år senare blev han ordinarie professor vid universitetet i Wien, där han ledde den nya laryngologiska kliniken. År 1888 blev ledamot av Leopoldina.
Bibliografi
- Laryngoscopische Mittheilungen (1863)
- Laryngoscopische Operationen (1870, 2:a upplagan 1872)
- Beiträge zur Heilung des Parenchym und Cystenkropfes (1874)
- Mittheilungen über Asthma Bronchiale und die Mechanische Lungenbehandlung (1875)
- Klinik der Krankheiten des Kehlkopfes, der Nase und des Rachens (1876–1880)
- Sprechen und Singen (1881)
- Die Erkrankungen der Nase, des Rachens und des Kehlkopfes (1895–1897)
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Karl Stoerk, 23 september 2017.
|