Kraniosakralterapi
Kraniosakralterapi (KST) är en pseudovetenskaplig, alternativ, manuell behandlingsmetod.
Kraniosakralterapeuter påstår sig kunna behandla och lindra bland annat psykisk stress, nack- och ryggbesvär, migrän och kronisk smärttillstånd såsom fibromyalgi.
En stor genomgång av medicinsk forskning har kommit fram till att det inte finns några bevis för att terapin har någon effekt.
En kraniosakralbehandling innebär att terapeuten placerar sina händer på klienten, vilket ger dem möjlighet att "känna in" de kraniosakrala rörelserna. Dessa rörelser orsakas av den fysiska/fysiologiska mekaniken som omfattar skallen med dess fogleder, korsbenet och dess förhållande till höftbenen, ryggkotorna, hjärnhinnorna, hjärnan samt ryggmärgen tillsammans med ryggmärgsvätskan och dess cirkulation. Huvudområdena är skallen (kraniet) och korsbenet (latin: os sacrum), därav ordet kraniosakral.
KST utvecklades 1899 av den amerikanska osteopaten William Garner Sutherland.
Almerias Universitet i Spanien publicerade år 2011 ett forskningsresultat som visar ett positivt effekt av kraniosakralterapi på fibromyalgisymptom. År 2013 publicerades Sahlgrenska Universitetssjukhusets forskningsresultat angående kraniosakralterapins effekt vid bäckensmärta hos gravida kvinnor - effekterna var små och kliniskt tveksamma.
I USA och England har ett fåtal studier, av varierande kvalitet, visat att denna terapiform kan ha viss effekt på en persons fysiska, emotionella och mentala hälsa. I bland annat Schweiz så ingår kraniosakral terapi i sjukvårdsförsäkringen.