Perfluoroktansulfonsyra (PFOS, perfluoroktansulfonat) är ett perfluorerat ytaktivt ämne. Det förekommer ofta i form av salt eller som anjon och heter då perfluoroktansulfonat. PFOS hör till gruppen perfluorerade alkylsyror (PFAA), tillsammans med bl.a. PFOA, PFHxS, FTOH. De generella egenskaperna för denna grupp är att de är både hydrofoba och lipofoba, de är dessutom motståndskraftiga mot syra och bas vilket gör dem mycket svårnedbrytbara i naturen vilket resulterar i en anrikning av PFOS i t.ex. fisk. PFOS sprids genom luft och vatten, men det finns också risk för exponering inomhus via hushållsdamm. Låga halter av ämnet finns i både mark och vatten i hela Sverige. Användningen har minskat under 2000-talet, eftersom det är förknippat med miljörisker.
PFAS
PFAS (Per- and Polyfluoroalkyl Substances) är en akronym för tusentals per- och polyfluoralkylsubstanser. PFAAs (Perfluoroalkyl acids) omfattar några av de mest basala PFAS-molekylerna och indelas i två grupper: PFCAs, exempelvis PFOA och PFSAs, exempelvis PFOS.
Användning
PFOS har använts inom många olika områden i nästan sex decennier. Det huvudsakliga användningsområdet för PFOS är att göra textilier, heltäckningsmattor, papper och andra material olje- och vattenfasta. Det har också använts i bland annat golvpolish, teflon i stekpannor, klädimpregnering och inom industrin.
Ett av de största användningsområdena av PFOS har varit i brandskum, bland annat för dess temperaturtålighet. När detta brandskum lanserades ansågs det vara bättre för miljön än enbart vatten, eftersom vattenmängden man använde minskades. Under 80-talet började det användas i stor skala och 1993 hade i princip alla räddningsfordon under luftfartsverket brandskum med PFOS. Sedan 2007 får PFOS inte säljas och sedan 2011 får man inte heller använda det man har kvar i lager. Trots att det har slutat användas kan det ligga kvar länge i marken och vattenprover har visat att halterna inte minskat nämnvärt de senaste 5 åren. Från Stockholm Arlanda Airport läcker det ut i genomsnitt 2 kg PFOS/år till Märstaån och vidare ut i Mälaren, fastän PFOS-innehållande brandskum började fasas ut 2002. Samma problem finns också vid andra platser där brandövningar har förekommit.
3M-preparatet Scotch Guard hade PFOS som verksamt ämne fram till 2003. Andra användningsområden är förkromning, fotolitografi inom halvledarindustrin och i hydraulikvätska för flyg- och rymdtillämpningar.
PFOS är idag en av jordens mest spridda syntetiska substans trots att det har slutat att tillverkas både i Europa och i USA.
Miljö- och hälsorisker
Inom EU är det sedan 2008 i huvudsak förbjudet att använda PFOS i kemiska produkter och varor. Samma sak gäller ämnen som bryts ner till PFOS.
Den Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) bestämde 2008 tolerabelt dagligt intag (TDI) för olika ämnen, där TDI för PFOS fastställdes till 150 ng per kg kroppsvikt och dag. Beräkningar av befolkningens intag av PFAS från livsmedel och dricksvatten visar att det i allmänhet finns goda marginaler mellan intag av PFOS och PFOA från mat och vatten och TDI. PFOS togs 2009 upp i Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar.
Idag finns inga metoder för att förhindra spridning av PFOS. Forskning pågår i dagsläget om jordtvätt kan vara ett bra alternativ för att rena mark från PFOS och försök har visat att 96 % kan avlägsnas med denna metod.
Rening av PFOS i dricksvatten
Dricksvatten förorenat med PFOS kan effektivt renas med hjälp av aktivt kol, membranfiltrering, såsom omvänd osmos, eller jonbyte. Aktivt kol används mest, bland annat eftersom inga farliga restprodukter bildas, utan PFOS förstörs när kolet upphettas under regenereringsprocessen, och för att aktivt kol generellt är en mindre energikrävande process jämfört med omvänd osmos. Halten PFAS kan minskas med upp till 95 % med färskt aktivt kol.
Ett av problemen med membranfiktrering är igensättning (s.k. Fouling) av membranet. Ett högre tryck krävs då för att nå samma kapacitet (dvs för att kunna upprätthålla samma flöde). Igensättning, eller Fouling, kan vara kemisk, och orsakas av organiskt material eller anjoner, som sulfat eller nitrat, eller biologisk, orsakad av tillväxt av mikroorganismer på membranytan. Därför är en förbehandling, t.ex. filtrering av råvatten att rekommendera. Dessutom krävs antiscalant under processen för att förhindra igensättning av kalk i membranen.
PFOS i svenskt dricksvatten
Idag finns det inget gränsvärde för hur mycket PFAS det får finnas i svenskt dricksvatten, dock rekommenderar Livsmedelsverket en gräns för TDI på 90 ng/l för alla typer av PFAS, där även PFOS ingår. Gränsvärdet kommer troligen att sänkas i framtiden då vetenskapliga studier av PFOS visar att ämnet är giftigare än de tidigare bedömningarna indikerar. Studier har också visat att PFOS kan vara cancerframkallande och påverkar fertiliteten negativt hos människor. Vid försök på råttor har man också sett att ämnet kan försämra immunsystemet och fosterutvecklingen. Sedan utfasningen av PFOS startade i början av 2000-talet har halten av PFOS i blodet hos människor sjunkit.
Exempel på förhöjda halter av PFAS
Det finns flera fall i Sverige där förhöjda halter av PFOS har upptäckts i dricksvatten. Ett exempel är Uppsala, där man efter en undersökning av PFAS i blodet hos förstföderskor mellan åren 1996 och 2011 påvisade förhöjda halter. Det visade sig senare att dricksvattnet från ett antal grundvattenbrunnar i Uppsalaåsen hade förhöjda halter av PFAS. Orsaken till de förhöjda halterna är förmodligen brandskum, från militärövniningar, innehållande PFOS. De brunnarna som hade högst halt PFAS stängdes efter upptäckten. Ett annat exempel är flygflottiljen F 17 i Kallinge i Ronneby kommun. Från brandövningsplatsen vid flygflottiljen har kemikalier runnit iväg och till slut hamnat i det kommunala dricksvattnet. Några av de drabbade har bildat en förening; PFAS-föreningen, som stämt vattenverksbolaget Ronneby Miljö & Teknik AB för att ha levererat förorenat dricksvatten.