Trakyt är en vulkanisk bergart. I allmänhet är den av ung geologisk ålder och är den ytmagmatiska varianten av den djupmagmatiska bergarten syenit.
Egenskaper
Till färgen är trakyt ljust vitgrå, ljust smutsigt röda eller gulgrå. Den är alltid något porfyrisk och består av en ytterst fin kristallin grundmassa, som huvudsakligen är sammansatt av glasklar alkalisk fältspat (sanidin), blandad med något hornblände, glimmer och augit.
Stora sanidinkristaller kan förekomma som strökorn och ibland finns också små strängar av hornblände, glimmerfjäll och augitkorn. Omkring dessa strökorn ligger grundmassans fältspatskivor ofta ordnade i en viss längdriktning, vilket kan ge stenen ett strimmigt utseende.
Beroende av alkali- respektive kvartshalten delar man in trakyt i alkalitrakyt (huvudsakligen sanidin som fältspat) och kvartstrakyt, om fri kvarts förekommer.
Vanligen är trakyt något porös och har ett ojämnt, för känseln skarpt brott. Den är en ytbergart och förekommer i kupolform som täckning över djupbergarter och som gamla lavaströmmar.
Förekomst
Trakyt förekommer i flera vulkanområden både i och utanför Europa, som till exempel inom Oslo-gravsänkan, i trakten av Rhen, omkring Neapel, i Siebenburgen, Mexiko med flera platser.
Trakyt bröts i ett stenbrott på berget Drachenfels vid Königswinter vid Rhen i Tyskland redan på romersk tid. Från slutet av 1200-talet bröts där trakyt för att bygga Kölnerdomen.
Källor
- Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Erich Spicar, Mineral och bergarter, ICA-förlaget, 1995, sidan 164, ISBN 91-534-1385-7