Vinylklorid

Vinylklorid
Systematiskt namn	Kloreten
Övriga namn	Kloretylen, VCM
Kemisk formel	C2H3Cl
Molmassa	62,498 g/mol
Utseende	Färglös gas
CAS-nummer	75-01-4
SMILES	C=CCl
Egenskaper
Densitet	0,947 vid 0 °C g/cm³
Löslighet (vatten)	1,1 g/l
Smältpunkt	−153,7 °C
Kokpunkt	−13,4 °C
Faror
Huvudfara	Mycket brandfarlig Giftig
NFPA 704	4 2 2
LD50	500 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Vinylklorid är ett halogenerat kolväte med formeln C₂H₃Cl. Ämnet går ofta under namnet vinylkloridmonomer (VCM) för att skilja den från dess polymer polyvinylklorid (PVC)

Historia

Vinylklorid framställdes första gången 1835 av Justus von Liebig och hans student Henri Victor Regnault. De framställde det genom dehydrohalogenering av etylendiklorid (C₂H₄Cl₂) med kaliumhydroxid (KOH).

${\displaystyle {\rm {C_{2}H_{4}Cl_{2}+KOH\rightarrow C_{2}H_{3}Cl+KCl+H_{2}O}}}$

År 1912 patenterade den tyske kemisten Fritz Klatte vid företaget Griesheim-Elektron en metod att framställa vinylklorid av acetylen och saltsyra med kvicksilver(II)klorid som katalysator.

${\displaystyle {\rm {C_{2}H_{2}+HCl\rightarrow C_{2}H_{3}Cl}}}$

Egenskaper

Vinylklorid är en mycket brandfarlig gas (självantändning vid 435 °C). Blandad med 4 – 31 % luft är den dessutom explosiv. Vid förbränning bildas saltsyra och även det mycket giftiga ämnet fosgen.

Framställning

Idag framställs vinylklorid industriellt genom krackning av 1,2-dikloretan vid 500 °C och 1,5 – 3 MPa. Den saltsyra som bildas återanvänds för att tillverka dikloretan.

${\displaystyle {\rm {C_{2}H_{4}Cl_{2}\ {\xrightarrow {heat}}\ C_{2}H_{3}Cl+HCl}}}$

Användning

Vinylklorid används främst för framställningen av plasten polyvinylklorid (PVC).

Se även

• Kloretan
• Klormetan