Århuskonventionen
Århuskonventionen är en internationell konvention som garanterar medborgares tillgång till miljöinformation samt rätten att påverka beslutsprocesser inom området.
Århuskonventionen utgår från att vi alla har skyldigheter inför kommande generationer att skydda och bevara miljön och har arbetats fram inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (UNECE). Århuskonventionen har i dag[när?] 46 parter från Europa och Centralasien. Såväl Europeiska unionen (EU) som samtliga medlemsländer i unionen är parter till konventionen.
Århuskonventionen är implementerad i Europeiska unionen genom Europaparlamentets och Europeiska unionens råds direktiv (2003/4/EG) av den 28 januari 2003 om allmänhetens miljöinformation och Europaparlamentets och rådets direktiv (2003/35/EG) av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön.
Europaparlamentet och rådet har senare genom förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 utfärdat bestämmelser om tillämpning av Århuskonventionen.
Konventionen, som samlat tidigare erfenheter i miljöarbetet, har fastslagit tre pelare som alla utgår från de mänskliga rättigheterna, nämligen:
- Rätten till information från offentliga myndigheter
- Rätten att delta i beslutsprocesser
- Rätten till rättslig prövning
Sverige
Sverige undertecknade konventionen 25 juni 1998 och ratificerade den 25 maj 2005.
Sverige har genomfört en del förändringsarbete för att anpassa sig till konventionen bland annat genom att införa rättsprövning 2006.
Naturvårdsverket arbetar med att införliva PRTR-protokollets (Pollutant Release and Transfer Register), som undertecknades i Kiev 2003, bestämmelser.
Naturvårdsverket administrerar också ett kemikalieutsläppsregister (KUR).