Isoniazid
| Undertyp av | antimykobakteriellt medel, antibakteriellt medel, antituberkulös medicin, viktigt läkemedel, pyridine alkaloids | |
|---|---|---|
| Massa | 137,059 atommassenhet | |
| Kemisk formel | C₆H₇N₃O | |
| SMILES | C1=CN=CC=C1C(=O)NN | |
| Smältpunkt | 172 grader Celsius | |
| För behandling av | tuberkulos, lungtuberkulos, miliartuberkulos | |
| LiverTox likelihood score | LiverTox toxicity likelihood category A | |
| Subjekt har rollen | antituberkulös medicin, Fettsyrasyntesinhibitorer | |
| Har del(ar) | kväve, kol | |
Isoniazid (ibland förkortad INH av isonikotinohydrazid) syntetiserades för första gången officiellt 1912 som en del i en doktorsavhandling, men dess egenskaper som tuberkulosläkemedel utforskades inte förrän 1951 .
Isoniazid är i kombination med andra läkemedel ett av de som används vid behandling av tuberkulosbakterien (Mycobacterium tuberculosis). Läkemedlets verkansmekanism är att det hindrar syntesen av mykolsyra i bakteriens cellvägg.