Panterflugsvamp

Panterflugsvamp LC
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Svampar Fungi
Stam	Basidiesvampar Basidiomycota
Klass	Agaricomycetes
Ordning	Agaricales
Familj	Amanitaceae
Släkte	Flugsvampar Amanita
Art	Panterflugsvamp A. pantherina
Vetenskapligt namn
§ Amanita pantherina
Auktor	(DC.) Krombh. 1846
Synonymer
Amanita pantherina f. robusta A. Pearson 1946 Amanitaria pantherina (DC.) E.-J. Gilbert 1941 Agaricus pantherinus DC. 1815

Panterflugsvamp (förr även panterfläckig flugsvamp) (Amanita pantherina) är en art i familjen Amanitaceae och släktet flugsvampar. Svampen växer på marken i blandskog i Europa. Den växer i hela Sverige men framför allt söder om biologiska norrlandsgränsen.

Utseende och ekologi

Fruktkropparna hos panterflugsvamp kommer från sommar till höst. Svampen blir oftast 6–10 cm hög med en fotdiameter på 1–2 cm och en hattdiameter på 5–12 cm. Foten är ihålig, har såväl ring som strumpa och har även en tydligt avgränsad knöl vid basen. Ringen är vit och glansig. Hatten är oftast ljust gråbrun till mörkbrun och är täckt av små vita hyllerester. Hattformen är kuddformad till utbredd, hattens kant har radiära (ekerliknande) fåror och hatthuden är avdragbar. Skivorna sitter tätt och är mjuka och vita. Sporerna är brett ovala, mäter cirka 8–12 gånger 6,7–7,5 mikrometer, är vita och amyloida (färgas blå av jodlösning).

Arten kan framför allt förväxlas med gråfotad flugsvamp (A. spissa) och grå kamskivling (A. vaginata). Förväxlingar mellan panterflugsvamp och de ätliga arterna rodnande flugsvamp (A. rubescens) och stolt fjällskivling (Macrolepiota procera) har lett till flera förgiftningsfall.

Giftighet

Panterflugsvamp producerar ibotensyra och muscimol och är därför psykoaktiv, men har på grund av de höga halterna inte använts som enteogen i någon högre utsträckning.

Svampen är Sveriges tredje giftigaste flugsvamp, efter vit flugsvamp (A. virosa) och lömsk flugsvamp (A. phalloides). Förgiftningar med dödlig utgång har inträffat, men då efter förtäring av relativt stora mängder av svampen.Carl Mörner skrev 1919 att panterflugsvamp och stenmurkla är de svampar som har störst variation i mängden gift i olika individer.

Galleri

Källor

Tryckta källor

• Holmberg, Pelle; Marklund Hans (2009). Nya svampboken (5. uppl.). Stockholm: Prisma. sid. 156. Libris 11287231. ISBN 978-91-518-5279-9 (inb.) 
• Lohmeyer, Till R.; Künkele Ute, Sahlin Olle (2008). Svampar: [plockning och artbestämning : mer än 600 arter]. Bath: Parragon. sid. 65. Libris 10946068. ISBN 978-1-4075-2405-4 (inb.) 
• Suber, Nils (1976). Plocka rätt svamp. Nacka: Rabén & Sjögren. sid. 18-19. ISBN 91 29 41881 X 

Webbkällor

• ”Rogers Mushrooms - Amanita pantherina” (på engelska). Arkiverad från originalet den 7 november 2011. https://web.archive.org/web/20111107095105/http://www.rogersmushrooms.com/gallery/DisplayBlock~bid~5551.asp. Läst 13 februari 2010. 

Noter

• Wikimedia Commons har media som rör Panterflugsvamp.
  Bilder & media