Antropocen är en föreslagen geologisk epok. Den har ingen vedertagen gräns men kan räknas från industriella revolutionen på sent 1700-tal (eller år 1800) till nutid. Den kan definieras som den tid då människans verksamhet globalt har påverkat jordens klimat och ekosystem, bland annat genom global uppvärmning. Om antropocen blir vetenskapligt accepterad som geologisk epok, kommer den att efterträda den nuvarande holocen. Antropocen kan översättas med "människans tidsålder" efter grekiskans antropos som betyder människa och cen som betyder ny.
Definition och begreppshistorik
Antropocen föreslogs år 2000 av nobelpristagaren och atmosfärskemisten Paul Crutzen, som ser mänsklig påverkan av jordens miljö som så signifikant att det motiverar införandet av en ny geologisk epok. Ordet blev först använt på 1980-talet av den amerikanska forskaren Eugene F. Stoermer.
Den italienske geologen Antonio Stoppani föreslog redan år 1873 att människans påverkan på naturen hade påbörjat en ny geologisk epok som han kallade antropozoikum. Stoppanis förslag ignorerades och ansågs ovetenskapligt av hans samtida; han var här alltför långt före sin tid.
Paleoklimatologen William Ruddiman från Virginias universitet anser att antropocen inte inleddes vid industrialiseringens början. Han vill förlägga starten till för ungefär 8 000 år sedan, då de första bönderna högg ner stora mängder skog för att få åkerfält för sina grödor.
Hos den internationella geologiska organisationen IUGS förbereder en arbetsgrupp en definition av begreppet antropocen. Arbetsgruppens definition väntas läggas fram senast år 2016.
Indicier på epokskifte
De forskare som arbetat med begreppet antropocen pekar på ett antal miljöeffekter av människans verksamhet. Baserat på mätningar av iskärnor har man konstaterat kraftigt ökade nivåer av växthusgaserna koldioxid och metan efter mitten av 1900-talet. Kärnvapensprängningar från och med 1945 har också lämnat tydliga spår i de geologiska lagren. Vidare har urbanisering och ett alltmer intensifierat jordbrukande medfört ökad erosion och transport av sediment. Halterna av kol, kväve, fosfor och metaller i atmosfären, oceanerna och i jordytan har också förändrats. För djur- och växtlivet har människans närvaro medfört habitatförluster, utrotning av ett stort antal arter och introducerande av invasiva arter.
För närvarande upplever vi den geologiska epoken holocen. Den tog sin början för cirka 11 500 år sedan och definieras av slutet på den senaste istiden – den senaste stora miljöhändelsen i jordens historia.