Мы используем файлы cookie.
Продолжая использовать сайт, вы даете свое согласие на работу с этими файлами.

Giftkremla

Подписчиков: 0, рейтинг: 0
Giftkremla
Russula emetica1.JPG
Russula emetica
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Svampar
Fungi
Stam Basidiesvampar
Basidiomycota
Klass Agaricomycetes
Ordning Russulales
Familj Russulaceae
Släkte Kremlor
Russula
Art Giftkremla
R. emetica
Vetenskapligt namn
§ Russula emetica
Auktor (Schaeff.: Fr.) Pers.
Synonymer
Russula gregaria (Kauffman) Moënne-Locc. & Reumaux 2003
Russula emetica var. gregaria Kauffman 1918
Agaricus linnaei var. emeticus (Schaeff.) Fr. 1815
Agaricus emeticus var. emeticus Schaeff. 1774
Agaricus emeticus Schaeff. 1774
Russula clusii

Den mykologiska karaktären hos giftkremla:

Gills icon.png
hymenium:
skivor

Convex cap icon.svg
hatt:
välvd

Adnate gills icon.png
skivtyp:
vidfästa

Inedible toxicity icon.png
ätlighet:
oätlig

Poisonous toxicity icon.png

giftig

Bare stipe icon.png
fot:
bar

Tan spore print icon.png
sporavtryck:
vit

Mycorrhizal ecology icon.png
ekologi:
mykorrhiza

Giftkremla (Russula emetica) är en svampart i släktet kremlor. Giftkremlan har en starkt brännande smak och klassas som oätlig och svagt giftig.

Giftkremla är typart för släktet Russula. Den har en röd, konvex till flat hatt som är upp till 8,5 centimeter i diameter, med ett toppskikt som kan skalas bort nästan ända in till centrum. Lamellerna är vita till creme-färgade och sitter tätt. Den jämna och vita foten mäter upp till 10,5 centimeters höjd och 2,4 centimeters bredd. Den beskrevs vetenskapligt för första gången 1774. Denna svamp har ett stort utbredningsområde på norra halvklotet, där den växer på jorden i fuktig skogsmark och bildar mykorrhiza med barrträd, särskilt med tall.

Svampens namn syftar på de skador i matsmältningskanalen som den orsakar om den äts rå. Fruktkroppens kött är mycket pepprigt, men dess frånstötande smak och dess giftighet kan tas bort med förvällning alternativt ättiksinläggning. I allmänhet rekommenderas det inte att man äter den, men det är ganska vanligt att man äter den i Östeuropa och Ryssland. I släktet Russula finns det många arter som liknar giftkremla, med röd hatt och vita lameller. En del av dessa kan med säkerhet skiljas från giftkremlan endast med hjälp av mikroskopiska egenskaper.

Externa länkar


Новое сообщение