Мы используем файлы cookie.
Продолжая использовать сайт, вы даете свое согласие на работу с этими файлами.

Törelsläktet

Подписчиков: 0, рейтинг: 0
Törelsläktet
Euphorbia
Euphorbia antiquorum 9.jpg
Euphorbia antiquorum
släktets typart.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Malpigiaordningen
Malpighiales
Familj Törelväxter
Euphorbiaceae
Släkte Törelsläktet
Euphorbia
Vetenskapligt namn
§ Euphorbia
Auktor L., 1753
Typart
Euphorbia antiquorum
L. 1753
Arter

Vilda och förvildade arter i Norden

Kulturväxter

Hitta fler artiklar om växter med
Den här artikeln handlar om växtsläktet Euphorbia, för låten med Loreen, se: Euphoria (sång).

Törelsläktet (Euphorbia) är ett släkte i familjen törelväxter, med många mycket olika former och växtsätt. Släktet finns representerat på en mycket stor del av jordens landyta. Släktet omfattar över 2000 arter, varav drygt 100 förekommer naturligt eller som förvildade i Europa. I Norden förekommer fem arter naturligt: revormstörel, rävtörel, vargtörel, småtörel och kärrtörel. Som bofasta räknas även bantörel och vårtörel.

Taxonomi

Släktet är med över tvåtusen arter det näst störst bland blomväxterna (Angiospermae), endast Astragalus är större. Tidigare tillhörde Euphorbia tillsammans med några andra släkten som skildes ut på morfologiska karaktärer undertribus Euphorbiinae inom familjen Euphorbiaceae, men molekylärfylogenetiska metoder har visat att detta var en syntetisk konstruktion och dessa släkten förs numera till Euphorbia. Till dessa släkten hörde Chamaesyce, Cubanthus, Elaeophorbia, Monadenium, Pedilanthus, Poinsettia och Synadenium.

Släktet delas nu på molekylärfylogenetisk grund upp i fyra undersläkten vilka uppvisar nedanstående släktskap:



Chamaesyce




Euphorbia




Rhizanthium



Esula





Chamaesyce (cirka 600 arter) innehåller majoriteten av arterna i Nord- och Sydamerika, men även några afrikanska arter.

Euphorbia (cirka 700 arter) har den största utseendemässiga variationen och innehåller bland annat de xerofytiska arterna från Afrika och Madagaskar, men även några arter från Sydamerika.

Rhizanthium (cirka 200 arter) utgörs av (syd)afrikanska xerofyter.

Esula (cirka 500 arter) innehåller främst örtartade former från de tempererade områdena på norra halvklotet, speciellt från östra Medelhavsområdet vidare in i Asien, men även några trädartade former och stamsuckulenter. Hit hör de arter som förekommer i Norden.

Beskrivning

Cyatium av korstörel, E. lathyrus. Den skaftade honblomman består bara av en pistill bildad av tre karpeller och har tre stift med tvåflikiga märken (svårurskilt på bilden). Under honblomman ses hanblommorna, endast bestående av en ståndare var.

Släktets arter är såväl ett- till fleråriga örter som buskar eller träd. Många av arterna är suckulenter (dessa misstas ofta för kaktusar) eller xerofyter. Rötterna kan vara tunna, tjocka och köttiga eller knölformade. Växterna producerar en vit mjölksaft som är mer eller mindre brännande och giftig.

Bladen kan vara parvis motsatta, korsvis motsatta eller (spiralformigt) strödda. Bladen hos de mera suckulenta arterna är oftast små och kortlivade. Stiplerna är vanligen små eller saknas, men de kan också vara ombildade till tornar eller glandler.

Törlarnas blommor är kraftigt reducerade och saknar foder och krona. Liksom hos alla andra arter i familjen Euphorbiaceae är de enkönade. Hanblommorna består bara av en ståndare och honblommorna bara av en pistill. Honblomman är ofta tydligt skaftad. Blommorna är ordnade i en blomställning kallad cyatium som (ofta) tillsammans med två undersittande (ibland klart färgade) högblad (kallade "cyatofyll") bildar en blomliknade struktur (ett pseudantium). Cyatiet innehåller en central honblomma omgiven av fem grupper hanblommor. Allt detta är omslutet av ett på insidan vanligen hårigt skålformigt svepe (bestående av, vanligtvis fem, mer eller mindre sammanvuxna stödblad), i vars topp det sitter fyra eller fem, sällan fler eller färre, nektarproducerande glandler. Dessa glandler eller "nektarier" är ofta försedda med bihang, vilka ibland är kronbladslika. Cyatierna är i sin tur vanligen arrangerade i tvåsidiga knippen (vilka ofta i sin tur är flocklikt ordnade). Arterna är i huvudsak sambyggare, men några (inga europeiska) är tvåbyggare. Hos flera arter förekommer både tvåkönade cyatier och cyatier med bara hanblommor på samma individ (andromonoiki) - andelen cyatier med bara hanblommor hos sådana arter är högst hos de fleråriga och i de första blomningsomgångarna.

Frukten är en oftast tredelad sprickkapsel, ibland köttig men nästan alltid vedartad när den mognat. Kapseln öppnar sig ofta med en liten explosion, så att fröna sprids (som hos exempelvis den ganska vanliga krukväxten "skvätt-i-väg").

Nordiska arter

Bofasta ettåriga arter

Bofasta fleråriga arter

Bildar vanligen täta bestånd.

Bantörel, E. agraria. Upp till 75 cm hög. Blad halvt stjälkomfattande. Cyatiets glandler med två horn. Mycket sällsynt; inkommen och förvildad på banvallar och grusmark i södra och mellersta Norrland.

Tillfälliga arter

Etymologi

Det svenska namnet "törel" är en beteckning för den stav man använde för att kärna smör vars ände var försedd med en delad skiva och därför påminde om revormstörelns växtsätt. Även på engelska har revormstöreln liknats vid en kärnstav och kallats "(Devil's) churn staff".

Det vetenskapliga släktnamnet Euphorbia är uppkallat efter greken Euphorbos som beskrev en Euphorbia-art som ett kraftigt laxermedel och var livläkare åt kung Juba II av Mauretania (som i sin tur har fått Euphorbia regis-jubae uppkallad efter sig). Släktet beskrevs först av Antoine-Tristan Danty d’Isnard 1720 som Euphorbium , vilket senare ändrades av Carl von Linné till Euphorbia. Namnet går dock mycket längre tillbaka än så, ty Plinius den äldre nämner det redan år 79 i sin Naturalis historia där han säger att redan Juba själv kallat växten så.Serenus Sammonicus (död 212 e.Kr.) omnämner i Liber Medicinalis att euphorbia löst i vinäger botar letargi om man drar in det genom näsan.

Dialektala namn

  • Djävulsmjölk
  • Kackeört (jämför "kacka" och den tidigare användningen av frön och mjölksaft som laxermedel och att mjölk från kor som ätit törel var laxerande.)
  • Kärleksört (ej att förväxla med kärleksört, Hylotelephium telephium)
  • Mjölkört (ej att förväxla med mjölkört, Chamerion angustifolium)
  • Ringormsgräs (Jämför ringorm=revorm och revormstörel)
  • Tyresört ("tyre" är ett dialektalt namn på den törel som används vid smörkärning)
  • Ulvsmjölk/vargmjölk/rävmjölk (Ulv = varg, jämför vargtörel, rävtörel och det tyska namnet "Wolfsmilch" på släktet - notera att vargmjölk även är det svenska namnet på en slemsvamp)
  • Vårtört (jämför även de danska och norska namnen Vortemælk respektive Vortemelk)

Giftighet

Mjölksaften kan vara mycket giftig, och man bör särskilt undvika att gnugga ögonen eller röra känsliga ställen som slemhinnor. Vid ögonstänk rekommenderas att spola ögonen med ljummet vatten i minst 5 minuter och att vid fortsatta påtagliga besvär kontakta läkare.

Bildgalleri

Se även

Källor

Externa länkar


Новое сообщение